Det har varit en finfin dag. I vårsolen och den relativa värmen åkte vi till Stockholm, gick till Ulla Vinblad på Djurgården och firade morfar med en goood lunch. Det var mycket folk ute och förutom det totala trafikkaoset som jag (!) försökte ta oss fram genom så lyste hela stan; att gå vid vattnet nedanför Strandvägen var inte fel. Ända sedan jag var en liten parvel har jag tyckt mycket om huvudstaden, och det sitter i.
Efter det fortsatte jag, mamma, Erik och Evelina till Sveavägen och Grand (biografen) där vi såg
Nowhere Boy - filmen om John Lennon som inte visas här i Västerås. Sedan dess får man väl säga att
jag varit ganska lyrisk. Filmen var väldigt kort, men braaa. Det var jättekul att de faktiskt hade hållt sig till att fokusera på John och hans privatliv istället för bandet och deras musik för mycket. Och jag blev jätteglad över att den var inspelad i Liverpool; det flög tusen fjärilar genom magen när platserna jag besökte för ett år sen dök upp på filmduken: Strawberry Fields.. Albert Dock.. museiområdet. Jag blir så lycklig varje gång jag tänker tillbaka på den resan.. det måste vara bland det bästa jag bestämt mig för att göra. Att plötsligt befinna sig i mina musikhjältars hemstad, höra världens bästa dialekt runt mig och att få upptäcka staden på egen hand var.. åh, magiskt. Filmen fick mig verkligen att längta tillbaka dit och att vilja gå i deras fotspår igen. Allt hör ihop inom mig, och det har sina rötter allra längst in i mitt hjärta; musiken, stilen, England, människorna, Beatles..

Men att den där lilla killen från Love Actually skulle spela Paul var bara alldeles för sött och fel på nått sätt, haha.
Imorgon är det jobb 9 am sharp!