Brottning

Såhär hade jag ju inte tänkt mig att det skulle vara när jag kom hem. Fortfarande sjuk. Jag är så otroligt trött på det.. och det värsta är ju att de senaste två kvällarna (det är värst på kvällarna) har det varit värre än tidigare. Har legat i soffan här uppe och varit het som en ugn. Och jag har ont i ryggen av allt hostande.

Det var så himla skumt att komma hem alltså.. :) Att landa på Hässlö och åka genom stan kändes inte så konstigt (förutom att tempot var så himla mycket lugnare runt omkring en) men det allra konstigaste blev att kliva in i huset igen. Febern la säkert på lite förvirring, men det kändes verkligen inte som mitt hus. Jag utbrast diverse förvånade rop gång på gång, typ "trägolv! vad hårt det är att gå på!", "vad grönt det är ute!", "vad fint det är här!" osv. Skillnaderna mellan att bo i ett engelskt hus och ett svenskt visade sig vara ganska stora. Men såklart så vänjer man sig ju snabbt. Nu är jag mest bara frustrerad över att jag inte kan lämna huset och träffa alla människor som jag inte träffat på så länge, och se stan och sådär. Bille kom och mötte mig på flygplatsen dock, och var här igår ett tag :)

Imorgon är det midsommar, och jag hoppas innerligt att jag kan få känna mig lite piggare till det. Nu är jag ju hemma och vilar mig ordentligt i alla fall, so, please?

Kroppen har världens sämsta timing.