Det bästa av en dålig situation

Yo.
Idag är det en ny dag.. en onsdag. Idag är idag, och inte igår. Jag hade ingen bra dag igår. Kände mig fast i arbetslöshets-baraliggahemmaochdega-träsket och som om det mest bara var jobbigt att tänka på framtiden och vad man ska göra av den. Jag tycker inte om att sova till 11 och känna att halva dagen gått och rätt vad det är är klockan 15 och man borde redan ha gjort det man ska den dagen. Så, idag gick jag upp halv 10 (hade egentligen velat ännu tidigare men när mobilen larmat så somnade jag förstås om med den i handen). När jag vaknade igen slängde jag mig upp ur sängen, åt frukost och läste tidningen, klädde på mig och borstade tänderna (o.s.v.) och sen gav jag mig ut på en morgon- (åtminstone förmiddags-) promenad/cykeltur! Åkte ner till hamnen och gick hela vägen utefter vattnet bort till Hakon Hotell, som jag by the way aldrig sett tidigare (hade ingen aning om att det låg ett hotell nere vid Mälaren).

Och nu känner jag mig mycket gladare än igår.. Jag känner väl fortfarande ett sug efter att göra något mer.. värdefullt.. med mer poäng, men bättre känns det i alla fall! Ska fortsätta såhär.

Väntar fortfarande på att Bauhaus-Ida ska höra av sig. Förra veckan var det, mm, nu har halva den här gått också.. Får väl ringa imorgon om hon fortfarande inte hört av sig. Och får jag inte jobb där, då kan det kanske kanske bli så att jag söker mig till Göteborg istället. Ett halvår typ, flytta ihop med Krullet och få lite miljöombyte. Vore nice.

På lördag är det västkusten som gäller :) äntligen. Off to the skärgård and sitta på the klippor and listen to the måsar! Sen.. sen.. sen jäklar smäller det alltså. Arktiska aporna.

När kommer första NME? Måste springa ner och kolla.

Favourite Worst Nightmare

Söndag söndag söndag. Och trött. Det blev partaj igår, igen. Det känns som jag festat varenda helg sen jagvetintenär. Tji fick jag som trodde det skulle bli en lugn sommar :) Men kul var det. Det började hemma hos Bille, sen ca 15 min på Konrad där det var ca 20 pers och luktade spya (man kanske skulle gått till BMB ändå?) sen blev det ca 20-25 min på Bill & Bob, och sen drog jag Riccardo och Thomas upp på takterassen och diskuterade sovrumsaktiviteter till strax före fyra. Det var intressant.

D is for delightful and try and keep your trousers on.

Beställde tågbiljetter till Göteborg idag :D För JAG SKA SE ARCTIC MONKEYS, och jag längtar så himla mycket.

Nu och sen

Oh yeah! Jag har precis beställt en ettårig prenumeration på NME! För er som inte vet vad det är så är det en brittisk musiktidning, som verkar väldigt väldigt bra. Dyrt kanske, men den kommer en gång i veckan tydligen! Wuhu, det ser vi fram emot! Prenumererade ju på Sonic förut, som är nån svensk motsvarighet, men jag insåg att den inte särskilt ofta skrev om band jag är intresserad av.. alltså kändes NME mer värd. Kommer ihåg en dag i Brajjan när jag och Hilda stod inne på HMV och jag skulle köpa några skivor, och när jag skulle betala stod jag och sneglade på ett ställ där NME stod, med Arctic Monkeys på framsidan. Det kliade i fingrarna.

Och nu är biljetterna bokade, jag och Hilda ska på Way Out West 13-15 augusti! Halleluja! Så det blir mycket västkust nästa månad :) Mest bara nice.

Funderar lite på hösten också.. Jag har blivit antagen till Kulturentreprenörlinjen i Uppsala, såg jag nu på studera.nu.. men, jag ska ju inte börja. Dock börjar det verkligen locka att komma iväg från Vässan once and for all och starta på nytt i ny stad, flytta hemifrån.. Men samtidigt, varför inte dra ut på det lite? Det kommer ju alltid att finnas där, och man vet ju inte hur livet kommer att se ut sen, så att ta ett år till och göra annat är nog inte helt dumt. Mina kära föräldrar skulle nog helst se att jag började för, "det är ju så svårt att få jobb nu, och perfekt tid för att plugga". But.. so what? Jag vill till New York. Och Nya Zeeland. Och Sydamerika. Och Afrika. Ska på intervju på Bauhaus på måndag. Det känns bra. Om jag kunde få det så har jag ju i alla fall lite pengar säkrade, och då kanske man kan göra nått skoj senare i höst. Annars kanske jag satsar på au-pair i Canada, Skottland eller på Irland. Oh vad det är skönt att man har saker man vill göra, fortfarande så mycket saker att se fram emot.

Oh. My. God. Jag fick just en drömbild framför mig i huvudet; Sofia Hedberg, skribent för NME. Ord kan inte beskriva hur jäkla coolt det vore. AAAH. Jobba på en MUSIKTIDNING. I England. Det.. vore något det.

Saknat er

Hej ho hallo.
Idag var jag på stan och fikade med Jonatan. Long time no see, och det var jättekul att träffa honom. Vi satt och pratade i typ 4 timmar.. Det finns ju så mycket att uppdatera sig om, och så är det ju så att Jonatan har man aldrig svårt att prata med. Det bara flyter på, och vi har alltid så intressanta diskussioner. Jag har bloggat om det förut en gång, och jag säger det igen: man pratar verkligen med honom om saker som man aldrig skulle komma in på med andra. Han och jag är nog både väldigt lika och ganska olika också. Jag har saknat dig kompis.

I söndags träffade jag resten av tjejerna (minus Anki) som jag inte sett sen januari. Vi satt och myste i Hannas kök ute på landet och "catched up" om saker och ting. Jättejättekul att träffa alla dom också :) Jag hade grymt kul i England, men ni saknades!

När jag kom hem från stan skulle jag äta och sen egentligen åka ut till Irsta för att ha Skins-kväll med Bille.. Men, så fort jag satte mig ner och åt började jag känna mig.. konstig. Jag gick ut på balkongen för att få lite luft, men det blev bara värre när jag stod upp så jag gick tillbaka och satte mig igen. Kändes typ som att jag skulle svimma, var alldeles yr och tung i huvudet. Jag skippade att sätta mig i bilen och köra, och la mig och vilade och tittade på den klassiska sommar-tisdags-tv-line up:en (Allsången och Morden i Midsomer). Nu mår jag bra igen. Shit happens och det var ju skönt att det gick över i alla fall.

Nu ska jag prata lite med min käraste Alingsåsare och sen ska jag sova. Pusshej.

Lördagsfunderingar

Det är lustigt (eller är det?) hur ingenting blir som man tror. Det känns som att det varit mitt tema sen jag kom hem från England ungefär. Igår skulle jag och mamma åkt ner mot Österrike, men så får mamma hög feber dagen innan och känner att hon inte orkar nästa dag.. Kooks ställde in sin spelning på P&L, osv. Man funderar över saker som ska komma.. till exempel så hade jag ju enormt mycket tid att tänka mig hur saker och ting skulle bli när jag kom hem till Västerås, och det är mycket som har förvånat mig. Jag vet att jag sa till många på skolan där borta att "jag har ingen aning om hur det kommer kännas att komma hem" och sådär.. men man tänker sig ju ändå någonting. Och svaret blir ju aldrig ett heller. Det är aldrig svartvitt, utan alltid något mellanting.

Igår var det ju Power Meet, och när jag tänkte mig hur kvällen skulle bli så såg jag framför mig först lite käk hos Bille, sen dra ner på stan/Löga, sätta sig någonstans eller dra runt och kolla på bilar i kvällssolen.. träffa folk osv. Vi satt hos Bille och väntade på några boys från Falun till typ elva, halv tolv och när de kom och vi skulle dra ner, så börjar det spöregna! Det är mörkt och alla är på väg hem verkar det som. Efter en stund tappar jag bort Bille och vinglar mig framåt med cykeln och försöker hålla mig under paraplyet som Magnus, en av falu-killarna, håller upp. Jag tror aldrig jag blivit så genomblöt i hela mitt liv, paraplyet hjälpte verkligen noll. Sen ringer jag Bille för att se vart hon tagit vägen, och tydligen står de utanför badets ingång, men jag är för jäkla lullig för att kunna försöka räkna ut om vi passerat badet eller inte på den där långa vägen utefter Mälaren. Så istället visade jag the falu-boys vägen till McDonald's, där det förövrigt var cementväggar och nästan inga bord. Det kändes lite som en lokal för skydd mot bombningar eller nått.. packad med folk som sprungit in för att ta skydd och de flesta med lite oroade uppsyner, och så cementväggarna dessutom. Jag kände bara att jag ville hem och bli torr, så efter en stund vandrade jag hem och gick och la mig. Kvällen blev alltså inte det minsta som jag trodde den skulle bli! Det var inte en dålig kväll, det var mysigt hos Bille och vinet gjorde ju att jag klarade vandringen i regnet ganska bra ändå, men den var full av överraskningar.

Likaså i Brighton, när man inte var särskilt taggad på utgång, men följde med ändå, det blev alltid de bästa utekvällarna. Och när man var sådär enormt peppad, så kunde det (ibland åtminstone) bli en ganska händelselös kväll. Påverkar vi faktiskt framtiden med att tänka oss hur den ska bli? "Nej nu jäklar ska de bli överraskade!"

Varför ska man egentligen vänta sig något alls, när ingenting blir som man tror? Det är bara så ironiskt. Man kan verkligen aldrig veta hur något ska bli. Ibland är det bra, eller spelar ingen roll, och ibland blir man jättebesviken. Och jag är verkligen en sån person som funderar över hur saker ska bli, funderar på framtiden och sådär.. men varför, egentligen?