Målaren

Imorse öppnade jag köksfönstret, stack ut huvudet i morgonsolen och insåg att jag flyttat hemifrån. Jag kunde hålla ut min arm framför mig och se att den faktiskt befann sig i det här lägenhetshuset som jag cyklar hem till varje dag. Jag kunde se min arm och husväggen samtidigt. Till vänster glittrade den fuktiga marken framför en liten skogsdunge och till höger låg moskén och en massa andra random stadsbyggnader som passerades av en bil då och då. Jag har verkligen flyttat ut i massan. In i ett lådliknande hus tillsammans med vem-vet-hur-många andra studenter, mindre än 5 min från en Statoil och ca 15 min från närmsta ICA. Det här är periferin. Gud så tryggt.

Det känns ju därmed något paradoxalt att senare samma dag lägga ner saker i lådor och påsar, ta ner tavlor och gardiner och klä av rummet igen. När man bara varit på plats i drygt 2 månader gör det lite ont att, nästan, börja om på ruta ett igen. Man har precis kommit i ordning, goat in sig i nya soffan och mer än en gång legat på mage på den galet mjuka mattan framför datorn och tränat gehörsuppgifter när... målaren ska komma på besök. Nu är det slut på de påskgula väggarna folks, från och med onsdag är här vitt! Tapeterna är ju skapligt slitna också, även om det inte syns nu när man haft möbler framme, så det är ju därför det blir av. Gult hade jag faktiskt kunnat leva med. (Vem kundre tro..?).

Eftersom jag återigen (herregud vad jag åker fram och tillbaka) ska hemåt Västerås imorgon för att träffa Bille på söndag så tänkte jag att det var bra att få en del gjort nu. Man vet ju inte när man kommer hem söndag kväll och måndag kl. 8 kommer the man! Då ska sängen stå mitt i rummet och det ska finnas 1,5 m fritt från väggen överallt. Yikes. Soffan får hoppa upp och lägga sig på sängen. Men jag visste väl att de där två skulle få ihop det någon gång. HAHA.

Ikväll är det fest! Hem till Sigrid i Flogsta och käka middag först, sen vidare till Saluhallen. Får väl se om man hinner kika in något på VG och ta del av Tirolerkvällen de har där också. Partyhosen!

On repeat

Jag har lust att ansiktslyfta min blogg lite, men känner inte riktigt att jag orkar lägga ner tid, eller kan göra det för den delen. Det är mycket som ska göras den här kommande veckan. Åtminstone känns det som jag har någon form av lutande tornet i Pisa av grejer som måste fixas och tas om hand. Jul-artikeln ska skickas in till Gyckeln senast fredag, om jag vill ha chansen att åka till New York nästa termin måste CV och personligt brev på engelska vara inskickat senast 29:e.. Därtill kommer att de senaste dagarna bara gått förbi utan att jag känt att jag pluggat något alls, förutom en del gehör då, men det känns liksom inte som att göra nytta att sitta framför Earmaster och lyssna på intervall eller plonka på ett piano i källaren på Musikvetenskapliga institutionen. Men det kanske visar sig ha varit av fördel. På ett sätt vill jag bara ta fighten med inlämningsuppgifterna och T-E-N-T-A-N nu på en gång och kanske få en total knockout istället för att sitta med handduken över axlarna, jabba ut i tomma luften och vänta på att den ska börja. Väntan är värst, och tvekan över om det man försökt trycka in i kunnandecentra kommer att vara tillräckligt för att direkt få gå vidare och andas ut. Som jag sa till Sofie för ett tag sen: om jag klarar den här kursen kommer jag aldrig sluta att vara stolt över mig själv.

Idag ska jag verkligen försöka vara effektiv. Men det blir en fika med Amanda på Kalmars också!

The Heartbreaks kanske

Veckorna bara flyger förbi här i studentstaden. Dagarna blir ju samtidigt kortare och kortare så det bidrar väl till känslan av ett supertempo. Just nu sitter jag här på sängen och lyssnar igenom lite NME-tips, men tyvärr utan så mycket framgång just nu. För mig handlar inte NME om Nicki Minaj-typen. Helkonstigt. Den här fredagen får flyta på lugnt ett tag, jag stannar här hemma och pluggar funktionsanalys och gehör, kanske spelar lite gitarr och stickar. Senare ska kulturentreprenörerna ses på Gotlands för tackfest för våra faddrar som ordnade så fin mottagning åt oss. Det blir nog en rätt lugn kväll med lite käk och trevligt sällskap, för imorgon är det ju party deluxe! Baklängessexa på Östgöta! En sexa, för er som inte stött på uttrycket förut, är en middagstillställning. Inte lika fancy som gasque, och med ett utklädnadstema istället för vanlig klädkod. Temat för morgondagens sexa är The American Dream, och.. eh, jag har inte riktigt orkat fundera ut något så jag kör på alternativet: "kostym" - alltså för tjejer kort klänning. Jag fick höra av brorsan igår att några av hans kompisar ska klä ut sig till brännskadade vietnameser. Ehhehe.. inte helt pk kanske, men tankeväckande och en intressant tolkning av temat. Blir lite av ett statement liksom.

Igår kväll hade jag och brorsan dinner and a movie-date hemma hos honom - vi gjorde hamburgare och tittade på Harry Brown - en film om en man (spelad av Michael Caine) som bor i en London-förort och tröttnar på alla våldsamheter som försigår där och väljer att ta saken i egna händer. Inte något att se när man känner för något light - den var rejält obehaglig och tung, men välgjord.

På söndag kväll drar jag hemåt Västerås en sväng för att hälsa på Sara som är hemma från Kalifornien någon månad eller så, (den klassiska anledningen) att slippa laga mat och för att bara få lite lugn och pluggtid på annan ort. Jag ska försöka hinna med en tur ut till Björnön och en till Gränsta också, jag känner för lite skogspromenader och tystnad. Vi har heller ingen föreläsning på tisdag så jag blir nog kvar.. kanske till tisdag kväll. Det ska bli mysigt. Det är konstigt att det alltid är lite skönt att komma hem när man väl flyttat! Det är så bekant och avslappnat och bara.. ja, hemma.

Men nu, nu är det dags att knalla ut i köket och värma på lite soppa! Vi hörs senare då.

Inte jättetaggad

Jag lägger ner mer och mer av min tid på studierna nu. Inget som är superskoj när kursen man läser bitvis är rätt svår och jobbig. Jag vill bara komma förbi den där jäkla tentan som vi inte har förrän i december och känna att det är avklarat. Och gärna med ett G i bagaget också. Vi går tydligen in i den svårare fasen av kursen nu, åtminstone i Funktionsanalysen.. jag tycker det varit rätt knivigt hittills liksom. Blä. Men det är väl dumt att oroa sig för mycket. Bara att kämpa på.

Idag mailade vår kursadministratör om två praktikplatser i New York under vårterminen 2011.. det var något företag som sökte två personer som skulle kunna en del om svensk och amerikansk kultur och så skulle man få ordna seminarier, utställningar och marknadsföra typ. Helt sjukt. Vore det 2 månader kanske det skulle funka men vem tusan har möjlighet att finansiera 6 månader där när man inte ens får betalt eller CSN? Hitta boende i New York.. aa jo. Men fy vad trevligt det hade varit att skriva upp det på CV:t, och få möjligheten att dra dit i några månader..

Snart kommer Maja hit på pluggdate, efter det blir det väl tidig sänggång eftersom man ska vara på plats i F1 9:15 imorgon igen.

Ormbunkar och bäverceller

Har jag berättat om vår underbare lärare i Verkstudie-kursen? 1. Han är värmlänning och har därmed aaaawesome dialekt (tänk Stefan Holm). 2. Han är en sån där förvirrad-proffessor-typ som, i det här fallet, snabbt och småförvirrat vandrar fram och tillbaka mellan pianot och tavlan. 3. Han drar hela tiden paralleller mellan hur verken är uppbyggda till något inom ämnet biologi. (Idag t.ex. liknade han en viss typ av stycke vid en ormbunke.) 4. Han verkar känna en personlig koppling till de tonsättare han föreläser om - t.ex. kritiserade han sina exempel på tolvtonsmusik han ritat på tavlan och sa med ett barnsligt leende att det här hade minsann Schönberg slagit honom på fingrarna för. Man vill bara nypa honom i kinderna, om inte gå hela vägen och adoptera honom. Goochi goochi goo!

Jag har ännu en sån där busy busy vecka. Kanske mest för att jag tvingar mig själv att plugga rätt mycket fram tills på tisdag då vi i Funktionsanalysen ska gå vidare och, tydligen, komma in på mycket knepigare typer av noter. Då är det ju bra att kunna de grunder vi gått igenom hittills liksom, och det finns fortfarande en del oklarheter där tror jag. Dessutom ser helgen ut att bli ganska.. ganska party kan man väl säga. Imorgon fredag är det 80-talsklubben Glasnost på Kalmar som gäller, på lördag kan det bli en pubrunda som fixas av Kulturentreprenörernas festkommité Baconljuset och kanske även ett besök på en korridorsfest i Kalmars bostadshus (de ska tydligen vara rätt vilda). Det är så jäkla nice att engagera sig i sin nation alltså, för när man börjar lära känna folket och dyka upp på olika ställen i verksamheten känner man verkligen att man är en del av nationsfamiljen. Man går direkt in i nationens hjärta och blir snabbt en i den inre kretsen.

Idag, om några timmar ska jag pallra mig iväg till Kronan, Kalmars pub, och jobba resten av kvällen. Bor du i Uppsala, kom och köp en öl!

Söndag

Idag struntar jag i omvärlden litegrann och mixtrar och fixar i hemmet. Eftersom det var överfullt med folk och kläder i tvättstugan imorse orkade jag inte vänta på att någon torktumlare skulle bli ledig, så det har hängt kläder på tork överallt här i rummet sen dess. En liten mishap med först en burk oregano och sedan en soyaflaska gjorde att jag blev lite tjurig, men jag återhämtar mig, ställer in soyan lääängst in i kylskåpet och tänker ikväll bara ligga och kika på Lifeguard i min nya fina soffa. Med en macka med skagenröra på och lite te. Finemang.