Ormbunkar och bäverceller

Har jag berättat om vår underbare lärare i Verkstudie-kursen? 1. Han är värmlänning och har därmed aaaawesome dialekt (tänk Stefan Holm). 2. Han är en sån där förvirrad-proffessor-typ som, i det här fallet, snabbt och småförvirrat vandrar fram och tillbaka mellan pianot och tavlan. 3. Han drar hela tiden paralleller mellan hur verken är uppbyggda till något inom ämnet biologi. (Idag t.ex. liknade han en viss typ av stycke vid en ormbunke.) 4. Han verkar känna en personlig koppling till de tonsättare han föreläser om - t.ex. kritiserade han sina exempel på tolvtonsmusik han ritat på tavlan och sa med ett barnsligt leende att det här hade minsann Schönberg slagit honom på fingrarna för. Man vill bara nypa honom i kinderna, om inte gå hela vägen och adoptera honom. Goochi goochi goo!

Jag har ännu en sån där busy busy vecka. Kanske mest för att jag tvingar mig själv att plugga rätt mycket fram tills på tisdag då vi i Funktionsanalysen ska gå vidare och, tydligen, komma in på mycket knepigare typer av noter. Då är det ju bra att kunna de grunder vi gått igenom hittills liksom, och det finns fortfarande en del oklarheter där tror jag. Dessutom ser helgen ut att bli ganska.. ganska party kan man väl säga. Imorgon fredag är det 80-talsklubben Glasnost på Kalmar som gäller, på lördag kan det bli en pubrunda som fixas av Kulturentreprenörernas festkommité Baconljuset och kanske även ett besök på en korridorsfest i Kalmars bostadshus (de ska tydligen vara rätt vilda). Det är så jäkla nice att engagera sig i sin nation alltså, för när man börjar lära känna folket och dyka upp på olika ställen i verksamheten känner man verkligen att man är en del av nationsfamiljen. Man går direkt in i nationens hjärta och blir snabbt en i den inre kretsen.

Idag, om några timmar ska jag pallra mig iväg till Kronan, Kalmars pub, och jobba resten av kvällen. Bor du i Uppsala, kom och köp en öl!