karin sofia

Jag tänkte försöka samla ihop tillräckligt mycket energi för att skriva ett blogginlägg. Sedan mitten av förra veckan har jag haft ett rätt otrevligt virus i mig som efter fredagens Kulturgasque nu har blommat ut i fullkomlig nästäppa, huvudvärk och förmodligen lite feber. Jag kommer att se tillbaka på den fredagkvällen med väldigt blandade känslor; det var en festlig kväll och på samma gång en kväll jag vill glömma så snart som möjligt. D.v.s. slutet av den: efter en missad buss, missförstående av att man kan åka en buss i motsatt riktning som sedan vänder och kör åt mitt håll och ett dåligt beslut frammanat av en aningen alkoholiserad och därmed avtrubbad tankeförmåga valde jag att gå hem. I den extremt kalla natten. Utan mössa. Därför sitter jag nu här med en utblommad sjukdom i kroppen och med ett vänsteröra som fortfarande är ömt och lite rödaktigt efter att förmodligen ha lätt förfrusit det på min smarta kvällspromenad. Varför jag inte vinkade till mig någon av de taxibilar som passerade mig på vägen vet jag inte. Efter ett tag var jag väl alltför målinriktad och, som sagt, avtrubbad av den alkohol jag fått i mig. Jag tyckte inte ens att jag frös så mycket om öronen.

Det jobbigaste nu är ju ändå att det finns noll tidsutrymme för att vara sjuk när man pluggar på universitet. Eftersom vi gått i skolan en månad har vi lite större inlämningsuppgifter att göra, och en sådan ska in på torsdag.. Det är ingen enorm uppgift - göra lite research, läsa i kursböckerna, svara på frågor på ca 2 A4.. men det är rena rama Everest när man är sjuk. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon och kan sätta igång så att jag åtminstone har 3 dagar på mig. Tills dess vilar jag och ser på Downton Abbey på svtplay.