karin sofia

Jag börjar se fram emot sommarlivet. Även om det gröna och varma i år kommer med sina nackdelar börjar ett sug i magen efter hängmattan, grillning och en massa läsning dyka upp i ett hörn av magen. Att ligga och bara stirra upp på himlen, känna varma vindar och inte behöva tänka på fotnoter eller symfonier. Sommarregn, sommarsol och sommarmoln.

Egentligen hade jag gärna varit ledig den här sommaren och tagit en roadtrip någonstans söderut med någon villig själ, men pengarna kommer att behövas till hösten. Kanske kan man hinna med en roadtrip ändå någonstans. Så är du en villig själ, hör av dig.

Det är väldigt lite tid kvar på terminen nu.. jag jobbar på den näst sista uppgiften som snart är klar, sen är det bara fallstudien om Gösta Nystroem och hans Sinfonia Espressiva som ska in också. Den 1 juni tar Erik och Evelina examen och sen är det 2a och 3e och så börjar jag jobba på lördagen den 4e. Första året i Uppsala har varit.. långt. Faktiskt. Mycket har varit roligt, mycket har varit jobbigt. Mycket har varit fantastiskt. Jag kan inte riktigt greppa att jag varit i 3 nya länder den här våren heller (som definitivt hört till det fantastiska). Spanien, Polen, Finland. Helsingfors hann jag inte ens berätta om här på bloggen innan resan var bokad och genomförd. En massa äventyr, och välbehövda pauser. Så egentligen har jag ju redan haft ett litet sommarlov, utspritt på 3 resor. Det är nog därför bara stugan utanför Västerås känns lagom och lockande just nu. Det räcker med utlandsresor för ett tag. Åtminstone till slutet av juli då jag återser mitt kära England efter drygt ett års uppehåll.

Förhoppningsvis blir den här sommaren den där sommaren med alla picknicks, jordgubbar och vänner.