Les Idées Heureuses

Cembalmusik är väldigt bekant. Det är de ljuden jag främst tänker mig när jag ser såna där gamla porträttmålningar; ni vet på kungar, gamla hertigar, adelsmän, prinsessor som sitter där i sina vackra kläder och ler lite hemlighetsfullt på tusentals konstmuséer världen över. Det låter lite som en.. svängigare harpa, och den spelas fortare. Och så är det ju faktiskt ganska tråkig musik också. Det funkar väl okej ackompanjerat av andra instrument men på egen hand låter det monotont, hur många oktaver/fifths/sixths/vad-det-nu-heter melodin än sträcker sig över.

Igår jobbade jag min första dag på Jula, som blir sommarjobb senare. Lärde mig deras kassa, träffade de trevliga människorna, hade en timmes lunch.. it was all good! Det blir finfint det, bara jag får vara lite ledig också.

Idag pluggar jag hela dagen lång folks, kanske med någon liten bensträckare i friska luften som paus senare. Just nu lyssnar jag ikapp på Naxos Music Library; sidan har varit nere ett tag, eller åtminstone oåtkomlig för mig, så de senaste kapitlen jag läst har bara bestått av texttexttext. I boken läser jag just nu om upplysningen, alltså runt 1750-talet där Rousseau och Voltaire och Haydn och Mozart kliver in i bilden. Schpännande schpännande.

1900-tal? Beatles? Are we there yet?

_______________

Det är mysigt att sitta och upptäcka gammal fin musik.
I rest my case.