Soliga dagar - Hedberg på taket

Vår är nästan bara för härligt.. Man vet inte riktigt hur man ska hantera all den glädje och energi man känner nu om dagarna. Det är som om hoppet återvänder, hur klyschartat det än låter. Jag har i och för sig spenderat de två senaste dagarna inomhus - på förmiddagen med anteckningspennan och blocket här hemma, och på eftermiddagen med 4 timmars-pass i kassan på Jula. Men! idag när jag ändå var ledig tänkte jag slå till med en liten intressant twist på plugget: jag satte mig på en filt uppe på takterassen och njöt av solstrålarna samtidigt som jag intog kapitlet om Haydn. Ah, ah, bet you didn't see that coming!? Det var sublime, och nu har årets första fräknar satt sig på näsan. Vit med bruna fläckar är jag nu.

Man kan säga att jag och Sofie också utnyttjat den soliga dagen, vi har nämligen bokat in vår Brighton-vår-vistelse som vi pratat om lääänge. 16-24 maj drar vi dit och bara njuter! Vi missar preciiis Great Escape (pga tentor och jobb), och om Maccabees bokas in i år igen så hoppar jag förmodligen från piren, men annars ser jag ingen anledning att hänga läpp. BRIGHTON! Fuck yeah.


Liksom våren retsamt har kikat fram runt hörnet och gett oss lockande försmaker så har Amy MacDonald tagit över Spotify's förstasida med liveinspelningar med låtar från kommande skivan. Jag tror att det klippet, som jag också länkat på Facebook, har stått för åtminstone 20% av mina fräknar. Så fräscht. Så härligt.

Och Kooks gör tydligen ett andra försök att komma till P&L i år.. de sa ju att de skulle make it up efter förra årets inställda spelning, så det är ju schysst, bara jag inte ska jobba då..

+
En liten anekdot från min kursbok:
Haydn var en av de absolut största kompositörerna i slutet av 1700-talet, och en av de många saker han var känd för var sina kryddiga överraskningsmoment; hans melodier ändrar ofta rytm, stannar ibland av helt och hållet och bryter ofta mönster. Här kommer ett litet utdrag ur boken:

"Since quartets were normally played at sight and were not published in score, many of the jokes became apparent only in performance: there is more than one story of a player cracking up with laughter at an unexpected turn of events."

Tänk er ett gäng seriösa musiker från 1700-talet som sitter i någon guldglittrande sal med de vita perukerna på plats, och så plötsligt vänder musiken och cello-spelaren börjar tokgarva, slår sig på knät och utbrister "AAAHAHAHA Haydn, din gamle räv!"