Piano sonata op. 49 no. 2 1st movement

Just skickat in mina examinationsuppgifter för Verkstudie-kursen! (Analyserat ett stycke av Bach och ett av Beethoven.) Neat.

Lite nyheter då.
Vi är ofattbart nära slutet på den här terminen - särskilt jag eftersom jag inte har något efter min stortenta den 2 december - hah! Det har varit en ganska läskig termin.. läskiga kurser.. massa notläsning.. osv. Men nu vänder det snart om och blir den där härliga stearinluktande tiden på året. Jag börjar redan se fram emot att åka hem och träffa - särskilt - mina härliga Västeråstjejer som förhoppningsvis alla är hemma samtidigt och kan träffas igen. Sara, Johanna, Eva, Sofie, Sanna, Carro, Hanna.. ni vet vilka ni är och jag saknar er. Jag ser också fram emot att även i år jobba som julkortssorterare på posten! Det är inte helt klart vilka dagar jag jobbar än, men det sträcker sig mellan den 14:e och 22:a och förhoppningsvis får jag eftermiddags-/kvällspassen igen. Så kan jag och Therese sitta där och fåna oss i år igen. Det blir fint. Lite glitter på fingrarna och många "god jul mormor".

Kanske får jag åka tillbaka till Uppsala en gång den veckan också, för att gå på Kalmars personalfest! Men tyvärr saknar jag fortfarande ett poäng.. måste se till att jobba någon gång nu på slutet så man får ta del av denna hypade kväll..! Åh jag kommer att sakna Kalmar under julen.. blandbandscirkeln och alla knäppa klubbar..

Men först ska vi klara funktionsanalys och satslära. Nu blir det hårdplugg.

Allt man behöver

Jag har glömt bort att ta promenader. Nästan en hel termin har passerat och jag har just varit ute på promenad nummer två. Vilken skam. Vart har jag varit de senaste månaderna? Kanske beror det på att jag återigen blivit en sån där cyklist som tar trogna gamla cykeln överallt, sommar, höst och vinter. Kanske har jag inte vetat vart man ska gå riktigt. Kvarngärdet har väl sin charm men det inspirerar inte till alltför många spontana promenader. Men idag vaknade jag med lätt huvudvärk efter gårdagens Kulörfest i Flogsta och kände att en sväng till Statoil för att köpa kaffe och grova mängder syre var precis det jag behövde. Det resulterade i en rejäl vända, först bort mot Heidenstams, hittade en liten skog, gick över stora vägen och bort till Svartbäcken. Det visade sig vara ett sånt där perfekt, snöigt villaområde som inbjuder till utforskning och strosande. Såna där som det finns massor av i Västerås; där uppe bakom Fryx.. området mellan Kristiansborgsallén och Kopparbergsvägen.. Blåsbo.. delar av Skallberget.. osv. Där kommer jag att gå många gånger, med Lugnt och bra spelandes i iPoden.

Just nu sitter jag och lyssnar igenom Håkan Hellströms skiva Det är så jag säger det. Jag är inne i en sån där period när jag är rätt trött på allt som finns på min iPod och, när det går, helst lyssnar på annat. Förhoppningsvis hittar man något nytt att lägga till och spara. Håkans äldre skivor vet jag inte.. men jag ska lyssna på hans nya senare också. Den tror jag på.

Ikväll är det Själen och bandet This is Head på Kalmar!

Sigur Rós

Ni vet, what a difference a day makes. Gårdagen var så jäkla deppig; jag satt här och försökte desperat få ihop sista biten av oboemelodin, vilket gick skit, och utanför snöregnade det ner på den slaskiga marken. Det var först framåt eftermiddagen jag började känna mig som folk igen.. tog en dusch och åkte iväg till Linnea i Flogsta för lite blåbärspaj och pluggande och sedan vandrade jag in till stan för träff med Blandbandscirkeln. Vi har minskat i antal ganska rejält sen första gången, igår var vi bara 5, men å andra sidan blir det personligare och mysigare då. Så, vad gör vi då på dessa träffar undrar ni säkert. Well, vi sitter i "vardagsrummet" på Kalmars övervåning, dricker te och kaffe och spelar vår favoritmusik, följt av diskussioner. Till varje gång har vi ett tema också som man väljer sina låtar utifrån. Och nej, tyvärr utbyter vi inte kassettband.. det hade ju varit det retro och coola att göra, men oftast blir det faktiskt Spotify.

Jag har aldrig träffat människor med ett så stort musik-intellekt.. det är helt galet.

Idag har det varit soligt, och efter att ha haft föreläsning, fått tvätten överstökad och ett mindre genombrott i hemtentan inträffat så känns det mesta bra igen.

Ostkakeäventyren

Fan vilken kväll det blev igår. Jag började med att inte alls känna mig pepp; jag och Sofie satt hemma hos henne och mös med te och kex innan vi skulle börja fixa till mitt hår. Vi tände ljus och drabbades av mysbelysningströttheten. Väl på Kalmars och Ostkakegillet utstyrd i balklänning fick jag lite tristare bordsplacering än på Reccegasquen; jag vill inte säga något ont om KTH:are eller jurister (bara hon som satt snett framför mig till höger) men många gånger gäller nog att personligheterna inte klickar med en kulturpluggare. Eller kanske var det stockholmsfaktorn. De bara håller hakan lite högre och måste därför också kasta blicken i en lite lägre vinkel när de ser på en. Sen var jag ju faktiskt placerad mitt emellan två gäng som kände varandra, så det var lite sådär. Men ju mer mousserande vin man sänkte, desto mer hade man gemensamt!

Middagen var minst sagt ambitiöst upplagd med tillhörande spex/skådespel. Det finns en hel följetång om Ostkakeriket och dess tronarvingar.. vi som var på gillet för första gången blev insvurna som riddare av Ostkakeordern, vi fick till och med medaljer och en liten brosch-flagga (tre ränder: vit (för grädden), röd (för sylten) och gul (för ostkakan)) att ta på oss. Helt fantastiskt. Men att äta ostkaka fyra gånger på en kväll.. njae. Det är väl beviset på att jag inte egentligen är en äkta kalmarit, att jag inte fixade det riktigt. Alla sånger handlade om ostkaka och det satt en stor banderoll med Frödinges emblem på väggen. De gillar sina ostkaka, de där smålänningarna.

Efter kaffe på övervåningen drog vi oss vidare mot ÖG där det var gemensamt släpp för alla finmiddagarna som ägde rum den kvällen (bl.a. Gåsbal på ÖG och Höstbal på Snerikes). Jag gillar att de kör med stor-liveband i stora festsalen på övervåningen istället för bara vanligt dansgolv.. det blir så mycket festligare. Men vi röjde såklart till First of the Gang to Die, Pretty Fly For a White Guy och Kom igen Lena på nedervåningen också. Min balklänning är skapligt dammig/smutsig i nederkanten idag, men det visar väl på good times. Sen hade vi ju det lilla äventyret som ägde rum efter att kvällen egentligen skulle varit slut också.. Jag kom hem och insåg att min mormors gamla muff som jag haft min mobil, kontokort, nationsleg, vanligt leg och lite cash i inte hade följt med mig hem. Total panik. Klockan 4 på natten fick jag då cykla tillbaka till ÖG och fråga om jag glömt den där vid garderoben. Det ska sägas att jag innan gillet hade bytt om hos Sofie och hade en stor kasse med grejer som låg i garderoben på ÖG under kvällen, så när jag sen skulle cykla hem så blev det rätt mycket att hålla reda på.. efter att jag bytt till vanliga kläder på en toalett mosade jag mest ner allt i kassen så gott det gick och satte den på pakethållaren. Väl framme på ÖG hade ingen sett muffen, och jag insåg att den måste ramlat ur på väg hem. FUUUUUCK. Innan jag gick från ÖG bestämde jag mig för att åtminstone ringa mobilen och se om någon vänlig själ plockat upp den och tänkte svara. Och tänk, det var en tjej som hade det. Så jag behövde bara trampa mig bort till Luthagen - på en vid det laget punkterad cykel - för att plocka upp den, med alla grejerna intakta. Helt sjuk tur. Vad otroligt korkad man är när man slarvar sådär. Det händer inte igen. Ta i trä.

Off off off with your head

Jag känner mig som en mördare. Jag sitter och fullkomligt lyssnar sönder melodistyckena vi ska notera för vår gehörshemtenta. Äckligt svårt är det också. Javisst, har man sjungit eller spelat piano efter noter hela sitt liv så är det väl inte så svårt kanske, men vi andra får delvis chansa oss fram. Och det förstör bara musiken att göra den till någon form av matematik. Att göra om det till siffror och punkter på streck. Det doppar den i syra och sliter sönder den. Tycker jag. Det är inte för den här kursen jag läser utbildningen, kan vi ju säga.

Dance dance dance 'til you're dead.

En kladdkaka

Man vet att man bor i en trevlig korridor när man först står i köket och diskuterar mikro-kladdkaka (kladdkaka gjord i mikro, inte en väldigt väldigt liten kladdkaka.. fast det hade väl stavats med c?) med en granne som håller på med just detta, sedan går in på sitt rum och käkar sin middag, för att någon halvtimma senare höra en knackning på dörren och så är det samma granne som kommer förbi och säger "jag lämnade en bit kladdkaka åt dig i köket om du vill smaka och se hur det blev". Yaaaaaaaaaay. Jag tycker om människorna i min korridor. Hade den legat på say, Kyrkogårdsgatan hade jag bott kvar till pensionärsdagar.

Ivy & Gold

Jag har en så skön fredagmorgon! så jag tänkte att den kräver förevigande genom sån här digital text. Vad kan väl vara ett finare sätt att börja sin morgon än att sitta i sitt nyrenoverade, fina rum där solen lyser utanför fönstret, att just ha avslutat en stor och lyxig frukost (bestående bl.a. av en fantastisk apelsin- och mangojuice) och lyssna på Bombay Bicycle Club? NADA, I say.

Eftersom jag flängt runt som en tok den här veckan känns det så otroligt skönt att bara sitta still här på sängen en stund. Veckan har innehållit allt från ö-liv till tacokväll i brorsans lägenhet med Sofie, från fantastisk gayklubb med DJs med djurhuvuden till sofistikerad, religiös konsert på UKK, från de vanliga föreläsningarna i F1 och volontärjobb på festival till avhoppad kedja och slit med torkande av dammigt golv efter målarbesöket. Och nu har jag lagt in en intresseanmälan på en etta i Flogsta. En etta med pentry i Flogsta. Det var så att igår när jag gick hem till Sofie för att tillsammans försöka få ordning på min cykelkedja så berättade hon att det låg en sån uppe på Heimstadens hemsida, och efter mitt besök i brorsans lägenhet känner jag mig väldigt sugen på eget kök! Dessutom kommer inte bara Carro, Sigrid utan även snart Sofie att bo där. Och det känns på något sätt närmare till alla ställen jag hänger på: Engelska Parken, Kalmars.. Ja, vi får se hur det går. Kanske flyttar jag in mina grejer där under de första dagarna av 2011. Kanske packar jag kappsäcken för att dra till New York.

Nu ska jag träna lite gehör och kanske ta itu med lite funktionsanalys också. Ikväll blir det mer konsert!

Ö-liv

Så sitter jag då här på min ö. Första dagen av renovering är avklarad och jag har nu noll tapeter på väggarna! Wuhu! Papper på golvet, tejp på lister och möblerna i tät formation mitt i rummet. Så är det. Jag lääängtar tills det här är avklarat, det känns lite som en milstolpe faktiskt, för då är det inget som ska fixas i rummet eller (för den delen) ute i köket (nu när frysen är avfrostad). Då är det helklart här, och efter gårdagens besök så har jag inga mer inplanerade besök till Västerås heller. Vilket också känns bra. Nu vill jag vara här utan avbrott ett tag.

Det är som vanligt himla mycket saker på g: imorgon efter föreläsningen ska jag och Sofie på info inför Sacred Music Festival som vi volontärjobbar på på onsdag. Imorgon kväll ockuperar jag brorsans lägenhet över kvällen och natten - eftersom det förmodligen kommer att stinka av målarfärg här imorgon och han ska till Västerås så kändes det passande. Och så får jag laga middag i ett eget kök och äta innan man behöver diska! Fantastiskt! På onsdag kväll är det äääntligen dags att gå på Wilde!, Kalmars (och nationernas enda) gayklubb! Det ska bli så jäkla skoj. Det ska vara riktigt bra musik och skön stämning tydligen, så det ser vi fram emot! Och sen tror jag att veckan även kommer att innehålla en liten second hand-runda och fika med Sofie och Tuva, och kanske ännu mer party till helgen, då det tydligen är något släpp-efter-gasque på Kalmar.

Vad jag trivs i den här stan.