Heimstaden/Dombron

Mycket kan hinnas med innan kl 10 på morgonen, att få en halv hjärtattack kan vara en av sakerna som käckt kan klämmas in sådär runt 09.30. Igår eftermiddag fick jag mail av Heimstaden med erbjudande om ett rum med pentry i Flogsta med inflytt första mars. Jag blev fullkomligt salig - det finns som jag skrivit förut en längtan om eget kök i mig och igår såg det ut att vara klappat och klart. Så jag skickar ett ja tack-svar och blankett om uppsägning till Dombron, i tron att det är 3 månaders uppsägningstid på studentrum och vill därmed spara så mycket tid och onödiga dubbelhyror som möjligt. Idag på morgonen får jag bekräftelsemail från Heimstaden där det står "vi har noterat ditt ja-svar och återkommer efter sista svarsdag om lägenheten blir din eller inte". Eh, VA?! Var den ungefärliga reaktionen. Finns det möjlighet att jag inte får den? Erbjudande är väl erbjudande?

Anyways, nu har jag suttit här med datorn och telefon ett tag och lyckats lugna ner situationen. Tydligen ligger jag först i kön på rummet, men de kan inte säga något förrns det varit visning..? Typ? Fast jag tackat ja? Eh.. Och Dombron är kontaktade, mitt brev hade kommit fram men inte blivit infört i systemet, och jag hade missuppfattat uppsägningstiden: på studentrum är det bara en månad. Jag hörde den kära servicemänniskan från kundtjänst riva sönder min uppsägningsblankett genom telefonen, så att jag kan återkomma med en ny senare. Om nu inte Heimstaden bestämmer sig för att "njaaaaeeeee det blir inget!".

Gawd.. tänk på mina nerver!

Såhär efteråt, eller mellan

Ibland hinner man långt innan nästa blogginlägg kommer. Nu är nästan hela holidaysäsongen över, bara nyår kvar, och julen har kommit och gått lika snabbt som vanligt. Jag känner som vanligt en lättnad när juldagarna passerat, åtminstone 23e, 24e, 25e. Visst, det är mysiga dagar och varje år välkommet men man blir likväl rejält mätt på hela grejen ganska fort. Kanske särskilt när det känns som man förberett sig och väntat i en månad. Jag hade nog min topp med julkänslor runt första advent, kanske har jag haft lite för långt ledigt nu innan julen också. För mycket dödtid.

Jag måste säga att min favoritdag det här året ändå blev min födelsedag; igår kväll efter en eftermiddags matlagning blev det en lyckad trerätters med mina fina tjejer som gjorde 21-årsdagen till en minnesvärd och mysig sådan. T a c k till er. 21 känns faktiskt lite längre ifrån 20 än vad 20 gjorde från 19. 21, påväg mot 30.

Idag har det blivit en sväng ner till Mälaren och sen några avsnitt av Escape to the Country i soffan.. Det kan vara mitt favoritprogram. Ett av dem åtminstone. 8an är en sjukt värd kanal, där ligger ju Morden i Midsomer också. Bra skit. Nu har jag kraschat här i soffan efter middag med familjen + Evelina och hennes bror som är här över dagen. Känner mig helt slutkörd, fast på ett sånt där degigt jullovssätt. Jag börjar se fram emot nästa termin.. men först ska jag njuta av det fina med att vara här hemma och träffa Västeråsfolket flera gånger om, förhoppningsvis. Och imorgon bitti ska jag till tandläkaren.. nollsju trettio sitter jag där i stolen och försöker hålla mig vaken. Tjingeling.

Off to Posten

Tänk att jag ser bloggning som en belöning; jag tycker så mycket om att skriva och trycka på tangentknapparna att jag använder det som belöning när jag jobbat med gehörsresten en stund. Om 35 min börjar mitt första pass på Posten med julkortssortering för i år. Tyvärr ser upplägget lite annorlunda ut den här gången: vi Manpowers kommer inte att sitta avskilt i den lugna gymnastiksalen på fjärde våningen som vi gjorde förra året, utan får trängas nere bland maskinerna och alla andra postjobbare nere på första. Och man får inte ha iPod heller. Och jag och Therese hamnade på olika pass. Så det är elände och misär som ni märker. Jag kan lika gärna hoppa från takterassen på en gång. Ehh. Jag kom av mig. Det ska bli trevligt att tjäna lite pengar, och om inte annat ha något att göra nu när man bara är hemma!

Gehör

Ja, vissa snorklar runt vid karibiska öar (nu får du väl ge dig Sara och komma hem innan huden på mig faktiskt blir grön), andra sitter och gör rest på gehörstentor. Jag är nummer två där då va. Fick det lagom äckliga beskedet att jag måste göra om en del på gehörstentan, samma dag som jag åkte hem till Västerås och skulle starta jullovet på riktigt. Så nu sitter jag och kämpar med den där jäkla oboemelodin igen.. dock har jag till 10:e januari på mig så man kan ta lagom många pauser iallafall. När jag åkte och hämtade min tenta i skolan i onsdags träffade jag på vår lärare Tobias.. när han insåg vem jag var och vilken min tenta var verkade han få lite dåligt samvete och försökte peppa mig så gott han kunde.

- Men.. har du tillgång till ett piano hemma?
- Nej.
- Har du en iPhone med en sån där piano-app?
- Nej.
- Nej okej.. eh.. men, försök komma åt något piano här på skolan så kommer det gå mycket lättare!
- Mm..

(Intressant att man numera borde ha en iPhone för att klara sitt skolarbete. The world has gone mad.) Senare på kvällen när jag låg hemma i soffan i Västerås fick jag ett mail av Tobias där det stod:

______________

Hej igen Sofia,

Nu vill jag i alla fall direkt meddela dig den goda nyheten att du fått VG på tentan i satslära och funktionsanalys. Grattis!

Hälsningar Tobias

_______________

Helt sjukt. Vilken bitterljuv dag. Fantastiskt skönt att inte behöva göra omtenta där i alla fall - vilket många andra i klassen kommer få göra. Och inte G. VG! Pardon?

Wozzeck

(Miljö)ombyte förnöjer. Jag har haft en supermysig dag i Stockholm! Jag och Maja hoppade på tåget kl 11:35 i förmiddags och spenderade sedan större delen av dagen strosandes runt i affärer i Götgatsbacken. Tyvärr ledde det dessvärre inte till några julklappsinköp för min del, men Maja cashade in påse efter påse! Emmaus, Weekday, Monki.. lite lunch på Wayne's och bläddrande bland magasinen i en tidningsaffär. Sedan en tunnelbanetur till Kungsträdgården, tillfällig förvirring och tortyr i form av Urban Outfitters. Jag undrar om den affären nästan inte klår TopShop alltså.. förutom att allt är så jäkla dyrt. Men fint. Åh.

Sen mötte vi upp Erika och andra människor från klassen för gemensam guidad tur på Kungliga Operan. Jo, så trevligt är det nämligen att läsa vid Musikvetenskapliga institutionen i Uppsala, att man får gratis rundtur på finoperan och biljetter till kvällens föreställning: Wozzeck! Guldkantade salar, trappa upp och trappa ner, lite käk på Max och sen en dramatisk, lite deppig föreställning på tyska. Dock textad! Vandring till stationen och, för mig, plankningsåkning hela vägen hem till Uppsala. Jag sitter här och är nöjd.

Västerås imorgon kväll.

Den allra sista på den allra första

Det här är den sista dagen. Efter kl. 13 imorgon har jag jullov. Det är ju helt galet egentligen, alla andra blir ju kvar mycket längre, 2 veckor minst. Men jag får nog säga att det känns riktigt skönt att äntligen få skriva den där tentan, som man haft framför sig hela terminen och inte kunnat ge kunskapsutlopp för än. Vi gjorde ett gammalt prov igår på lektionen för att få en uppfattning om vilken nivå tentan kommer att ligga på, och det kändes helt okej! Man får bara inte slappna av för mycket och slarva. Tänk på allt.

I helgen åker jag hem till Västerås, förmodligen fredag kväll och tar itu med lite ärenden, kanske börjar spana lite på julklappar på stan på lördag, och så är det ju (?) utbildning inför postsorteringen också. Jag saknar min gamla hemstad känner jag. Det blev många besök i oktober, men nu har hela november gått och jag känner mig sugen på att hoppa på gula bussen igen. Även om jag trivs jättebra här i min korridor så vill man ibland bara komma hem och slänga sig på soffan, se på På Spåret och äta lite mammalagad mat. Så ska jag spendera hela jullovet har jag tänkt mig: äta alldeles för mycket mat, sova alldeles för länge på morgnarna och ta långa promenader i det fantastiska vintervädret. Det sitter frostkristaller på mitt fönster som glittrar i solljuset as we speak. Ska det vara vinter kan det lika gärna vara det på riktigt, det står jag fast vid. På söndag eftermiddag drar jag tillbaka hit till Uppsala för "Julafton i villan" med kompisar och förhoppningsvis i nästa vecka lite jobb på Kalmar och luccegasque på Snerikes!

Idag blir det ett sista ryck i plugget och sen på eftermiddagen möte inför reccarnas inspark nästa termin, vernissage som folk från programmet ordnat på konstmuséet och så en födelsedagsfika hos Chris i Flogsta. Topp!

Piano sonata op. 49 no. 2 1st movement

Just skickat in mina examinationsuppgifter för Verkstudie-kursen! (Analyserat ett stycke av Bach och ett av Beethoven.) Neat.

Lite nyheter då.
Vi är ofattbart nära slutet på den här terminen - särskilt jag eftersom jag inte har något efter min stortenta den 2 december - hah! Det har varit en ganska läskig termin.. läskiga kurser.. massa notläsning.. osv. Men nu vänder det snart om och blir den där härliga stearinluktande tiden på året. Jag börjar redan se fram emot att åka hem och träffa - särskilt - mina härliga Västeråstjejer som förhoppningsvis alla är hemma samtidigt och kan träffas igen. Sara, Johanna, Eva, Sofie, Sanna, Carro, Hanna.. ni vet vilka ni är och jag saknar er. Jag ser också fram emot att även i år jobba som julkortssorterare på posten! Det är inte helt klart vilka dagar jag jobbar än, men det sträcker sig mellan den 14:e och 22:a och förhoppningsvis får jag eftermiddags-/kvällspassen igen. Så kan jag och Therese sitta där och fåna oss i år igen. Det blir fint. Lite glitter på fingrarna och många "god jul mormor".

Kanske får jag åka tillbaka till Uppsala en gång den veckan också, för att gå på Kalmars personalfest! Men tyvärr saknar jag fortfarande ett poäng.. måste se till att jobba någon gång nu på slutet så man får ta del av denna hypade kväll..! Åh jag kommer att sakna Kalmar under julen.. blandbandscirkeln och alla knäppa klubbar..

Men först ska vi klara funktionsanalys och satslära. Nu blir det hårdplugg.

Allt man behöver

Jag har glömt bort att ta promenader. Nästan en hel termin har passerat och jag har just varit ute på promenad nummer två. Vilken skam. Vart har jag varit de senaste månaderna? Kanske beror det på att jag återigen blivit en sån där cyklist som tar trogna gamla cykeln överallt, sommar, höst och vinter. Kanske har jag inte vetat vart man ska gå riktigt. Kvarngärdet har väl sin charm men det inspirerar inte till alltför många spontana promenader. Men idag vaknade jag med lätt huvudvärk efter gårdagens Kulörfest i Flogsta och kände att en sväng till Statoil för att köpa kaffe och grova mängder syre var precis det jag behövde. Det resulterade i en rejäl vända, först bort mot Heidenstams, hittade en liten skog, gick över stora vägen och bort till Svartbäcken. Det visade sig vara ett sånt där perfekt, snöigt villaområde som inbjuder till utforskning och strosande. Såna där som det finns massor av i Västerås; där uppe bakom Fryx.. området mellan Kristiansborgsallén och Kopparbergsvägen.. Blåsbo.. delar av Skallberget.. osv. Där kommer jag att gå många gånger, med Lugnt och bra spelandes i iPoden.

Just nu sitter jag och lyssnar igenom Håkan Hellströms skiva Det är så jag säger det. Jag är inne i en sån där period när jag är rätt trött på allt som finns på min iPod och, när det går, helst lyssnar på annat. Förhoppningsvis hittar man något nytt att lägga till och spara. Håkans äldre skivor vet jag inte.. men jag ska lyssna på hans nya senare också. Den tror jag på.

Ikväll är det Själen och bandet This is Head på Kalmar!

Sigur Rós

Ni vet, what a difference a day makes. Gårdagen var så jäkla deppig; jag satt här och försökte desperat få ihop sista biten av oboemelodin, vilket gick skit, och utanför snöregnade det ner på den slaskiga marken. Det var först framåt eftermiddagen jag började känna mig som folk igen.. tog en dusch och åkte iväg till Linnea i Flogsta för lite blåbärspaj och pluggande och sedan vandrade jag in till stan för träff med Blandbandscirkeln. Vi har minskat i antal ganska rejält sen första gången, igår var vi bara 5, men å andra sidan blir det personligare och mysigare då. Så, vad gör vi då på dessa träffar undrar ni säkert. Well, vi sitter i "vardagsrummet" på Kalmars övervåning, dricker te och kaffe och spelar vår favoritmusik, följt av diskussioner. Till varje gång har vi ett tema också som man väljer sina låtar utifrån. Och nej, tyvärr utbyter vi inte kassettband.. det hade ju varit det retro och coola att göra, men oftast blir det faktiskt Spotify.

Jag har aldrig träffat människor med ett så stort musik-intellekt.. det är helt galet.

Idag har det varit soligt, och efter att ha haft föreläsning, fått tvätten överstökad och ett mindre genombrott i hemtentan inträffat så känns det mesta bra igen.

Ostkakeäventyren

Fan vilken kväll det blev igår. Jag började med att inte alls känna mig pepp; jag och Sofie satt hemma hos henne och mös med te och kex innan vi skulle börja fixa till mitt hår. Vi tände ljus och drabbades av mysbelysningströttheten. Väl på Kalmars och Ostkakegillet utstyrd i balklänning fick jag lite tristare bordsplacering än på Reccegasquen; jag vill inte säga något ont om KTH:are eller jurister (bara hon som satt snett framför mig till höger) men många gånger gäller nog att personligheterna inte klickar med en kulturpluggare. Eller kanske var det stockholmsfaktorn. De bara håller hakan lite högre och måste därför också kasta blicken i en lite lägre vinkel när de ser på en. Sen var jag ju faktiskt placerad mitt emellan två gäng som kände varandra, så det var lite sådär. Men ju mer mousserande vin man sänkte, desto mer hade man gemensamt!

Middagen var minst sagt ambitiöst upplagd med tillhörande spex/skådespel. Det finns en hel följetång om Ostkakeriket och dess tronarvingar.. vi som var på gillet för första gången blev insvurna som riddare av Ostkakeordern, vi fick till och med medaljer och en liten brosch-flagga (tre ränder: vit (för grädden), röd (för sylten) och gul (för ostkakan)) att ta på oss. Helt fantastiskt. Men att äta ostkaka fyra gånger på en kväll.. njae. Det är väl beviset på att jag inte egentligen är en äkta kalmarit, att jag inte fixade det riktigt. Alla sånger handlade om ostkaka och det satt en stor banderoll med Frödinges emblem på väggen. De gillar sina ostkaka, de där smålänningarna.

Efter kaffe på övervåningen drog vi oss vidare mot ÖG där det var gemensamt släpp för alla finmiddagarna som ägde rum den kvällen (bl.a. Gåsbal på ÖG och Höstbal på Snerikes). Jag gillar att de kör med stor-liveband i stora festsalen på övervåningen istället för bara vanligt dansgolv.. det blir så mycket festligare. Men vi röjde såklart till First of the Gang to Die, Pretty Fly For a White Guy och Kom igen Lena på nedervåningen också. Min balklänning är skapligt dammig/smutsig i nederkanten idag, men det visar väl på good times. Sen hade vi ju det lilla äventyret som ägde rum efter att kvällen egentligen skulle varit slut också.. Jag kom hem och insåg att min mormors gamla muff som jag haft min mobil, kontokort, nationsleg, vanligt leg och lite cash i inte hade följt med mig hem. Total panik. Klockan 4 på natten fick jag då cykla tillbaka till ÖG och fråga om jag glömt den där vid garderoben. Det ska sägas att jag innan gillet hade bytt om hos Sofie och hade en stor kasse med grejer som låg i garderoben på ÖG under kvällen, så när jag sen skulle cykla hem så blev det rätt mycket att hålla reda på.. efter att jag bytt till vanliga kläder på en toalett mosade jag mest ner allt i kassen så gott det gick och satte den på pakethållaren. Väl framme på ÖG hade ingen sett muffen, och jag insåg att den måste ramlat ur på väg hem. FUUUUUCK. Innan jag gick från ÖG bestämde jag mig för att åtminstone ringa mobilen och se om någon vänlig själ plockat upp den och tänkte svara. Och tänk, det var en tjej som hade det. Så jag behövde bara trampa mig bort till Luthagen - på en vid det laget punkterad cykel - för att plocka upp den, med alla grejerna intakta. Helt sjuk tur. Vad otroligt korkad man är när man slarvar sådär. Det händer inte igen. Ta i trä.

Off off off with your head

Jag känner mig som en mördare. Jag sitter och fullkomligt lyssnar sönder melodistyckena vi ska notera för vår gehörshemtenta. Äckligt svårt är det också. Javisst, har man sjungit eller spelat piano efter noter hela sitt liv så är det väl inte så svårt kanske, men vi andra får delvis chansa oss fram. Och det förstör bara musiken att göra den till någon form av matematik. Att göra om det till siffror och punkter på streck. Det doppar den i syra och sliter sönder den. Tycker jag. Det är inte för den här kursen jag läser utbildningen, kan vi ju säga.

Dance dance dance 'til you're dead.

En kladdkaka

Man vet att man bor i en trevlig korridor när man först står i köket och diskuterar mikro-kladdkaka (kladdkaka gjord i mikro, inte en väldigt väldigt liten kladdkaka.. fast det hade väl stavats med c?) med en granne som håller på med just detta, sedan går in på sitt rum och käkar sin middag, för att någon halvtimma senare höra en knackning på dörren och så är det samma granne som kommer förbi och säger "jag lämnade en bit kladdkaka åt dig i köket om du vill smaka och se hur det blev". Yaaaaaaaaaay. Jag tycker om människorna i min korridor. Hade den legat på say, Kyrkogårdsgatan hade jag bott kvar till pensionärsdagar.

Ivy & Gold

Jag har en så skön fredagmorgon! så jag tänkte att den kräver förevigande genom sån här digital text. Vad kan väl vara ett finare sätt att börja sin morgon än att sitta i sitt nyrenoverade, fina rum där solen lyser utanför fönstret, att just ha avslutat en stor och lyxig frukost (bestående bl.a. av en fantastisk apelsin- och mangojuice) och lyssna på Bombay Bicycle Club? NADA, I say.

Eftersom jag flängt runt som en tok den här veckan känns det så otroligt skönt att bara sitta still här på sängen en stund. Veckan har innehållit allt från ö-liv till tacokväll i brorsans lägenhet med Sofie, från fantastisk gayklubb med DJs med djurhuvuden till sofistikerad, religiös konsert på UKK, från de vanliga föreläsningarna i F1 och volontärjobb på festival till avhoppad kedja och slit med torkande av dammigt golv efter målarbesöket. Och nu har jag lagt in en intresseanmälan på en etta i Flogsta. En etta med pentry i Flogsta. Det var så att igår när jag gick hem till Sofie för att tillsammans försöka få ordning på min cykelkedja så berättade hon att det låg en sån uppe på Heimstadens hemsida, och efter mitt besök i brorsans lägenhet känner jag mig väldigt sugen på eget kök! Dessutom kommer inte bara Carro, Sigrid utan även snart Sofie att bo där. Och det känns på något sätt närmare till alla ställen jag hänger på: Engelska Parken, Kalmars.. Ja, vi får se hur det går. Kanske flyttar jag in mina grejer där under de första dagarna av 2011. Kanske packar jag kappsäcken för att dra till New York.

Nu ska jag träna lite gehör och kanske ta itu med lite funktionsanalys också. Ikväll blir det mer konsert!

Ö-liv

Så sitter jag då här på min ö. Första dagen av renovering är avklarad och jag har nu noll tapeter på väggarna! Wuhu! Papper på golvet, tejp på lister och möblerna i tät formation mitt i rummet. Så är det. Jag lääängtar tills det här är avklarat, det känns lite som en milstolpe faktiskt, för då är det inget som ska fixas i rummet eller (för den delen) ute i köket (nu när frysen är avfrostad). Då är det helklart här, och efter gårdagens besök så har jag inga mer inplanerade besök till Västerås heller. Vilket också känns bra. Nu vill jag vara här utan avbrott ett tag.

Det är som vanligt himla mycket saker på g: imorgon efter föreläsningen ska jag och Sofie på info inför Sacred Music Festival som vi volontärjobbar på på onsdag. Imorgon kväll ockuperar jag brorsans lägenhet över kvällen och natten - eftersom det förmodligen kommer att stinka av målarfärg här imorgon och han ska till Västerås så kändes det passande. Och så får jag laga middag i ett eget kök och äta innan man behöver diska! Fantastiskt! På onsdag kväll är det äääntligen dags att gå på Wilde!, Kalmars (och nationernas enda) gayklubb! Det ska bli så jäkla skoj. Det ska vara riktigt bra musik och skön stämning tydligen, så det ser vi fram emot! Och sen tror jag att veckan även kommer att innehålla en liten second hand-runda och fika med Sofie och Tuva, och kanske ännu mer party till helgen, då det tydligen är något släpp-efter-gasque på Kalmar.

Vad jag trivs i den här stan.

Målaren

Imorse öppnade jag köksfönstret, stack ut huvudet i morgonsolen och insåg att jag flyttat hemifrån. Jag kunde hålla ut min arm framför mig och se att den faktiskt befann sig i det här lägenhetshuset som jag cyklar hem till varje dag. Jag kunde se min arm och husväggen samtidigt. Till vänster glittrade den fuktiga marken framför en liten skogsdunge och till höger låg moskén och en massa andra random stadsbyggnader som passerades av en bil då och då. Jag har verkligen flyttat ut i massan. In i ett lådliknande hus tillsammans med vem-vet-hur-många andra studenter, mindre än 5 min från en Statoil och ca 15 min från närmsta ICA. Det här är periferin. Gud så tryggt.

Det känns ju därmed något paradoxalt att senare samma dag lägga ner saker i lådor och påsar, ta ner tavlor och gardiner och klä av rummet igen. När man bara varit på plats i drygt 2 månader gör det lite ont att, nästan, börja om på ruta ett igen. Man har precis kommit i ordning, goat in sig i nya soffan och mer än en gång legat på mage på den galet mjuka mattan framför datorn och tränat gehörsuppgifter när... målaren ska komma på besök. Nu är det slut på de påskgula väggarna folks, från och med onsdag är här vitt! Tapeterna är ju skapligt slitna också, även om det inte syns nu när man haft möbler framme, så det är ju därför det blir av. Gult hade jag faktiskt kunnat leva med. (Vem kundre tro..?).

Eftersom jag återigen (herregud vad jag åker fram och tillbaka) ska hemåt Västerås imorgon för att träffa Bille på söndag så tänkte jag att det var bra att få en del gjort nu. Man vet ju inte när man kommer hem söndag kväll och måndag kl. 8 kommer the man! Då ska sängen stå mitt i rummet och det ska finnas 1,5 m fritt från väggen överallt. Yikes. Soffan får hoppa upp och lägga sig på sängen. Men jag visste väl att de där två skulle få ihop det någon gång. HAHA.

Ikväll är det fest! Hem till Sigrid i Flogsta och käka middag först, sen vidare till Saluhallen. Får väl se om man hinner kika in något på VG och ta del av Tirolerkvällen de har där också. Partyhosen!

On repeat

Jag har lust att ansiktslyfta min blogg lite, men känner inte riktigt att jag orkar lägga ner tid, eller kan göra det för den delen. Det är mycket som ska göras den här kommande veckan. Åtminstone känns det som jag har någon form av lutande tornet i Pisa av grejer som måste fixas och tas om hand. Jul-artikeln ska skickas in till Gyckeln senast fredag, om jag vill ha chansen att åka till New York nästa termin måste CV och personligt brev på engelska vara inskickat senast 29:e.. Därtill kommer att de senaste dagarna bara gått förbi utan att jag känt att jag pluggat något alls, förutom en del gehör då, men det känns liksom inte som att göra nytta att sitta framför Earmaster och lyssna på intervall eller plonka på ett piano i källaren på Musikvetenskapliga institutionen. Men det kanske visar sig ha varit av fördel. På ett sätt vill jag bara ta fighten med inlämningsuppgifterna och T-E-N-T-A-N nu på en gång och kanske få en total knockout istället för att sitta med handduken över axlarna, jabba ut i tomma luften och vänta på att den ska börja. Väntan är värst, och tvekan över om det man försökt trycka in i kunnandecentra kommer att vara tillräckligt för att direkt få gå vidare och andas ut. Som jag sa till Sofie för ett tag sen: om jag klarar den här kursen kommer jag aldrig sluta att vara stolt över mig själv.

Idag ska jag verkligen försöka vara effektiv. Men det blir en fika med Amanda på Kalmars också!

The Heartbreaks kanske

Veckorna bara flyger förbi här i studentstaden. Dagarna blir ju samtidigt kortare och kortare så det bidrar väl till känslan av ett supertempo. Just nu sitter jag här på sängen och lyssnar igenom lite NME-tips, men tyvärr utan så mycket framgång just nu. För mig handlar inte NME om Nicki Minaj-typen. Helkonstigt. Den här fredagen får flyta på lugnt ett tag, jag stannar här hemma och pluggar funktionsanalys och gehör, kanske spelar lite gitarr och stickar. Senare ska kulturentreprenörerna ses på Gotlands för tackfest för våra faddrar som ordnade så fin mottagning åt oss. Det blir nog en rätt lugn kväll med lite käk och trevligt sällskap, för imorgon är det ju party deluxe! Baklängessexa på Östgöta! En sexa, för er som inte stött på uttrycket förut, är en middagstillställning. Inte lika fancy som gasque, och med ett utklädnadstema istället för vanlig klädkod. Temat för morgondagens sexa är The American Dream, och.. eh, jag har inte riktigt orkat fundera ut något så jag kör på alternativet: "kostym" - alltså för tjejer kort klänning. Jag fick höra av brorsan igår att några av hans kompisar ska klä ut sig till brännskadade vietnameser. Ehhehe.. inte helt pk kanske, men tankeväckande och en intressant tolkning av temat. Blir lite av ett statement liksom.

Igår kväll hade jag och brorsan dinner and a movie-date hemma hos honom - vi gjorde hamburgare och tittade på Harry Brown - en film om en man (spelad av Michael Caine) som bor i en London-förort och tröttnar på alla våldsamheter som försigår där och väljer att ta saken i egna händer. Inte något att se när man känner för något light - den var rejält obehaglig och tung, men välgjord.

På söndag kväll drar jag hemåt Västerås en sväng för att hälsa på Sara som är hemma från Kalifornien någon månad eller så, (den klassiska anledningen) att slippa laga mat och för att bara få lite lugn och pluggtid på annan ort. Jag ska försöka hinna med en tur ut till Björnön och en till Gränsta också, jag känner för lite skogspromenader och tystnad. Vi har heller ingen föreläsning på tisdag så jag blir nog kvar.. kanske till tisdag kväll. Det ska bli mysigt. Det är konstigt att det alltid är lite skönt att komma hem när man väl flyttat! Det är så bekant och avslappnat och bara.. ja, hemma.

Men nu, nu är det dags att knalla ut i köket och värma på lite soppa! Vi hörs senare då.

Inte jättetaggad

Jag lägger ner mer och mer av min tid på studierna nu. Inget som är superskoj när kursen man läser bitvis är rätt svår och jobbig. Jag vill bara komma förbi den där jäkla tentan som vi inte har förrän i december och känna att det är avklarat. Och gärna med ett G i bagaget också. Vi går tydligen in i den svårare fasen av kursen nu, åtminstone i Funktionsanalysen.. jag tycker det varit rätt knivigt hittills liksom. Blä. Men det är väl dumt att oroa sig för mycket. Bara att kämpa på.

Idag mailade vår kursadministratör om två praktikplatser i New York under vårterminen 2011.. det var något företag som sökte två personer som skulle kunna en del om svensk och amerikansk kultur och så skulle man få ordna seminarier, utställningar och marknadsföra typ. Helt sjukt. Vore det 2 månader kanske det skulle funka men vem tusan har möjlighet att finansiera 6 månader där när man inte ens får betalt eller CSN? Hitta boende i New York.. aa jo. Men fy vad trevligt det hade varit att skriva upp det på CV:t, och få möjligheten att dra dit i några månader..

Snart kommer Maja hit på pluggdate, efter det blir det väl tidig sänggång eftersom man ska vara på plats i F1 9:15 imorgon igen.

Ormbunkar och bäverceller

Har jag berättat om vår underbare lärare i Verkstudie-kursen? 1. Han är värmlänning och har därmed aaaawesome dialekt (tänk Stefan Holm). 2. Han är en sån där förvirrad-proffessor-typ som, i det här fallet, snabbt och småförvirrat vandrar fram och tillbaka mellan pianot och tavlan. 3. Han drar hela tiden paralleller mellan hur verken är uppbyggda till något inom ämnet biologi. (Idag t.ex. liknade han en viss typ av stycke vid en ormbunke.) 4. Han verkar känna en personlig koppling till de tonsättare han föreläser om - t.ex. kritiserade han sina exempel på tolvtonsmusik han ritat på tavlan och sa med ett barnsligt leende att det här hade minsann Schönberg slagit honom på fingrarna för. Man vill bara nypa honom i kinderna, om inte gå hela vägen och adoptera honom. Goochi goochi goo!

Jag har ännu en sån där busy busy vecka. Kanske mest för att jag tvingar mig själv att plugga rätt mycket fram tills på tisdag då vi i Funktionsanalysen ska gå vidare och, tydligen, komma in på mycket knepigare typer av noter. Då är det ju bra att kunna de grunder vi gått igenom hittills liksom, och det finns fortfarande en del oklarheter där tror jag. Dessutom ser helgen ut att bli ganska.. ganska party kan man väl säga. Imorgon fredag är det 80-talsklubben Glasnost på Kalmar som gäller, på lördag kan det bli en pubrunda som fixas av Kulturentreprenörernas festkommité Baconljuset och kanske även ett besök på en korridorsfest i Kalmars bostadshus (de ska tydligen vara rätt vilda). Det är så jäkla nice att engagera sig i sin nation alltså, för när man börjar lära känna folket och dyka upp på olika ställen i verksamheten känner man verkligen att man är en del av nationsfamiljen. Man går direkt in i nationens hjärta och blir snabbt en i den inre kretsen.

Idag, om några timmar ska jag pallra mig iväg till Kronan, Kalmars pub, och jobba resten av kvällen. Bor du i Uppsala, kom och köp en öl!

Söndag

Idag struntar jag i omvärlden litegrann och mixtrar och fixar i hemmet. Eftersom det var överfullt med folk och kläder i tvättstugan imorse orkade jag inte vänta på att någon torktumlare skulle bli ledig, så det har hängt kläder på tork överallt här i rummet sen dess. En liten mishap med först en burk oregano och sedan en soyaflaska gjorde att jag blev lite tjurig, men jag återhämtar mig, ställer in soyan lääängst in i kylskåpet och tänker ikväll bara ligga och kika på Lifeguard i min nya fina soffa. Med en macka med skagenröra på och lite te. Finemang.

När de står där

Jag hade en så otroligt bisarr kväll igår. Planen var från början att jag och Sofie skulle se Mystery Jets på Debaser i Stockholm. Det var steg ett. När jag sedan anslöt mig till Gyckeln på Kalmar så bestämde jag mig för att skriva en recension av spelningen till nästa nummer. Det var steg två. Och ja, jag vet inte, någonstans där efter, någon solig eftermiddag i Uppsala kom jag väl på att jag borde fråga dem på Debaser om man kunde få ställa några frågor till bandet också. Det var steg tre. Så satt jag då här igår eftermiddag och hade ångest över att jag fortfarande inte vågat ringa, och att jag kanske missade en helt otrolig möjlighet. Det bara gick inte. Jag satt och glodde på mobilen men vågade inte trycka in siffrorna.. tänk om personen på andra sidan skulle säga att det var okej. Då skulle jag just ha bokat in en träff med Mystery Jets. Jag skulle få TRÄFFA Mystery Jets. När jag till slut blev så jäkla trött på mig själv och bara gjorde det så... svarade ingen. Förmodligen hade jag varit försent ute ändå.

När jag och Sofie sedan kliver in på Debaser och ser oss omkring litegrann så kommer det liksom av sig självt att jag tittar en extra gång på killen som sitter och säljer t-shirts och affischer. "Är inte det där..? Nej.. varför skulle han sitta där?" "Men.. shit, är det inte han så har han en bror." Det visar sig faktiskt vara sångaren i bandet jag och Sara missade i februari p.g.a. snöstorm. Så nej, jag fick ingen intervju med Mystery Jets.. kanske hade det blivit så om vi stannat längre och struntat i att ta sista tåget hem, men vi kände oss ganska grovt nöjda med kvällen ändå, så vi valde det förnuftiga alternativet den här gången och var glada över den engelsman vi faktiskt fick en pratstund med.

Så overkligt och ändå så naturligt, när de står där.

Shout out

Hemma igen. Imorgon blir det tåg mot Göteborg och Bokmässan, alldeles för tidigt. Gah, jag hinner aldrig blogga!

(C)

Vilken fin dag det är. Jag är hemma i Västerås över helgen för att lägga min röst och hämta andan litegrann. Solen skiner på det som är påväg att bli höst och jag gick tillsammans med mamma och pappa tidigare och gjorde min demokratiska plikt. För första gången! Det är riktigt kul att känna att man faktiskt är med och bestämmer, man är betrodd med det ansvaret även som ganska oerfaren ungdom. Efter att vi varit på Växhuset tog vi en promenad ner till vattnet och Lillåudden och jag passade på att insupa det härliga i att kunna gå till en sjö i (åtminstone) en av sina hemstäder. Jag saknar Mälaren faktiskt. Och särskilt (!!) när det numera har öppnat en jättefin inrednings/kläder/andra-mysiga-grejer-butik i Tullhuset! Det, och att de nya lokalerna för konst- och länsmuséet här uppför gatan byggts känns som en otrolig framgång för den här stan, och jag undrar bara - varför efter att jag flyttat? Mamma och jag var inne på muséet igår kväll på Kulturnatten och jag måste säga att det känns verkligen som ett storstadsmuseum nu, något man skulle upptäcka i London eller New York. Jättehäftigt, och roligt att de utnyttjar de gamla ABB-lokalerna, en av våra verkliga resurser och kärnbyggnader i Västerås. Det blir så mycket roligare att komma tillbaka hit då och då.

Jag köpte mig en jättesöt liten väska ("purse" känns som ett lämpligare uttryck) i butiken i Tullhuset, och sen fortsatte jag och mamma utefter vattnet bort mot Sjökrogen. Jag kände att samtidigt som hösten är hjärtligt välkommen med sina röda löv, behov av halsduken och kyligare vindar så börjar jag redan sakna sommarkvällarna litegrann. Att kunna vara ute hur sent som helst utan att frysa, sitta vid vattnet och njuta eller ta ett glas vin på en uteservering. Det ser jag som det finaste med sommaren vid 20 års ålder. Där är jag nu. Och det dröjer nästan ett helt år nu innan det kommer igen. Lite tråkigt. Men så vet jag ju att hösten och vintern kommer att bjuda på mycket nytt och kul de med.

Jag hoppas att alla ni (som inte råkar vara norska medborgare, BILLE) också varit och röstat. Tagit ställning. Och jag hoppas att ni också haft en fin höstdag, vart ni än befinner er. Efter att ha ätit middag här och kanske tittat lite på valvakan tar jag bussen tillbaka till Uppsala:t ikväll. När jag sitter på rummet igen gör jag nog iordning lite te och följer utvecklingen vidare. Spännande ska det bli.


Parentes: Jag har startat en ny blogg också! http://www.kastmedlitetljud.blogg.se/ Den kommer att vara en renodlad musikblogg, så det kanske blir lite mindre av sånt på den här i framtiden, men båda får existera sida vid sida. Och eftersom den nya ligger på blogg.se istället så kan alla kommentera, och jag blir jätteglad om ni vill göra det någon gång - även om det är för att säga att jag har NOLL musiksmak och borde bli skickad i en raket till Mars.

Busy busy

Det händer så himla mycket! helatiden, spännande grejer! Jag vet inte hur många listor jag skrivit upp mig på den senaste tiden för att anmäla intresse; jobba på Kalmar (som jag redan hunnit göra en gång), skriva för Gyckeln (nationstidningen), sända studentradio, vara gallerivärd på Galleri London, hjälpa till på orkesterfestival, blandbandscirkeln.. y.i.k.e.s.! Det är tur att varenda en av dessa bara är intresseorganisationer och väldigt frivilliga, annars skulle jag väl gå in i väggen innan Musikvetenskap A är avklarad. Men man måste ju passa på och prova olika saker när de serveras för en på fat. Kulturvärlden är inte lätt att jobba inom, så det är bäst att plocka erfarenheter redan nu, och allt verkar ju så roligt! Men ni får säga åt mig om jag får storhetsvansinne eller nått.

Idag, efter Verkstudie-föreläsningen begav jag mig till Ekonomikum för ett möte med rekryteringschefen på studentradion. Vi fick lite info om de olika programmen som finns och om hur stället drivs. Det verkade som ett väldigt trevligt ställe med bra människor. Så nästa vecka ska jag dit och prova på en dag, och gillar man det får man gå en 3-veckors grundkurs i hur man sänder radio, via Folkuniversitetet. Det verkar jäkligt kul, och man får lära sig allt från hur man ska prata i radio till hur tekniken fungerar. Spännande! Watch this space..

Nu är jag hemma en sväng och tänkte öva in lite intervaller med programmet Earmaster innan klockan blir 16.30, då är det möte med Gyckeln på Kalmar! Jag kör på!

Reccegasque på g

Nu får fredag gärna närma sig med stora stormsteg, för vet ni, idag har jag köpt min gasqueklänning! Hur låter svart 40-talsaktig spetsklänning med dubbla små knappar fram, en stor mörkaprikos blomma i håret, höga klackar, långt pärlhalsband och lösögonfransar? Jag är PSYCHED! Blir helt tjejig och fnittrig när jag tänker på det. Och så förhoppningsvis kan jag fixa lite 40-talsaktig frisyr till också. Lite lockigt blir det iallafall. GHAAHH, fredag NU. NU! Jag älskar att Uppsala har sina traditionella fester kvar, med klädkoder, ceremonier, tal och sång och dans. Det kommer bli så jäääävla kuuuul!

Infinity

Är det bara jag som är så långsam att jag inte hade någon aning om att George Harrison (ruffs-George!) varit med och gjort den här sköna klassikern? Man kan lära sig mycket genom att se på Seventies.

Ibland blir jag stressad över att det finns så mycket musik, så många band. När jag läser NME och lägger märke till alla referenser journalisterna gör, alla linjer de drar mellan moderna band och gamla, är allt jag vill göra att sätta mig vid Spotify och skriva in alla de där namnen på band man hör, men aldrig kollar upp. Electric Light Orchestra till exempel. Tydligen en big deal på 70-talet, och namnet har man ju hört många gånger, det finns flera låtar man känner igen, men jag skulle inte kunna dra linjerna. Sex Pistols nämndes också, men jag lyckas aldrig komma längre än till "I am an antichrist" i Anarchy in the UK. Då stänger jag av. Men det kanske räcker med att ha Sid Vicious och Nancy på en t-shirt istället. The Who. Också ett megastort band som jag aldrig riktigt tagit mig tid till att se längre än till My Generation. Fast det är ju faktiskt en jäkligt skön låt. Swingin' 60's! Jag vill göra en djupdykning i musikhistoria, säg från 1920 till nutid. Allt. Ge mig allt.

Och så en fin av Paul också.
Wanna go to Skottland?

Nu så

GAaaahahhddhhh måste. skriva. om. musik.

JA. Här kommer några bra tips.
Det första är ett samarbete mellan Vampire Weekend's keyboardspelare Rostam, någon tjej i Best Coast och Kid Cudi. De har gjort en låt för Converse som heter All Summer, och en kul video till, dessutom!

Nummer två är ett band jag vet i stort sett inget om, The Knocks, men som nämnts ett flertal gånger i NME under sommaren och som jag ändå redan har en låt på iPoden av: Blackout. Väldigt disco, väldigt svängigt.

Kalmar

Jag har utan tvekan valt den bästa nationen i hela Uppsala. Kalmar äger, så är det bara. Förutom att det är "Den lilla nationen med det stora hjärtat" (vilket stämmer helt), alla människor där verkar supertrevliga och genuint intresserade av en så har jag, Amanda och Tuva just spenderat en jättetrevlig kväll där. Det är inget fel med att ha en blandbandscirkel på en nation. Det är inget fel med att vara en av de minsta nationerna och ändå ha flest klubbar i stan (bl.a. gayklubben Wilde, öststatsdiscot Katuschka och 80/90-talsklubben Glasnost). Det är inget fel med att ha en syjunta, en mysig pub eller en hel gasque med tema ostkaka. Kan det finnas mer coola aktiviteter inom en och samma lokal? Det är heller inget fel med att sitta och konversera med söta amerikaner, närmare bestämt från Santa Rosa/Los Angeles (Sara! Jag skulle hälsa till dig att du skulle hälsa till Stephen från Nolan, som tydligen bor någonstans nära Santa Rosa också! haha). Inget fel alls.

godnattt

Uppsala

Det känns som om jag står på knä i startblocken. Skakar ur spänningarna ur benen kanske, så som de gör, och bara väntar på att få sätta iväg och visa vad jag går för. Det är så mycket på gång, så mycket som snart ska hända. För nu är det mesta av introduktionen till Uppsalalivet över, och vi ska börja vara pluggande på riktigt. Vår inspark har varit skitkul, verkligen. Jag är säker på att alla andra är lika tacksamma som jag för att våra faddrar tog tag i saken och ordnade en riktig mottagning. Föregående år har det nämligen inte varit någon inspark för kulturentreprenörerna.. men så har ju programmet bara funnits i 4 år också. Men vi har hunnit med poängjakt, takfest, pubrunda, brännbål, picknick och mycket mer.. OCH DET HAR GÅTT SÅ FORT. 2 veckor har jag bott här nu. 2 veckor.

Och nu är det söndag, jag sitter här med en dryg förkylning i halsen och ser fram emot resten av mitt Uppsalaliv. Precis som doktoranderna som höll föreläsning första dagen sa, så gäller det att engagera sig i kulturlivet så mycket och snart som möjligt, och idag har jag skickat iväg lite mail åt olika håll och erbjudit mina tjänster. Jag vill verkligen engagera mig. Jag är så sugen.

Imorgon är jag ledig, även om jag nog tänkt läsa en del i musikteori-boken. På tisdag är det första "riktiga" föreläsningen i musikteori (hittills har det bara varit introkurs i allmän musiklära), på kvällen reccemottagning på Kalmar vilket ska bli mer än skitkul, och på onsdag ska jag och Sofie på vernissage på Galleri London, (som ser ut som en underground-ingång utanför!). Coolers!

Jag måste skriva mer om musik snart. Jag hinner aldrig läsa NME these days.

Tornen

Det här är en stad som bara blir bättre för varje dag som går. Idag hade vi våra första träffar med klasserna vi ska ha våra huvudämnen i och visades runt på våra institutioner. Jag och ca 5 andra i klassen ska läsa musikvetenskap och börjar med a-kursen den här terminen (tillsammans med andra som valt den som fristående kurs) men eftersom jag läste Musikhistoria A på distans i våras så får jag tillgodoräkna mig den halvan av kursen. Alltså läser jag bara 15 hp den här terminen, om jag inte letar upp någon annan kurs att hoppa på - så får man nämligen göra, detta är ju ändå det mest flexibla programmet någonsin! Så vi får väl se om det kanske blir någon kurs i t.ex. ekonomi eller franska.. jag känner mig sugen på båda.

Efter skolan gick jag och Sofie en sväng på stan, till Kalmars och sen käkade vi hos henne och såg Quadrophenia, en film från 70-talet om modsen och rockers:arna som brukade mötas på stranden i Brighton för att slåss. Nu sitter jag här på sängen och ännu en dag har gått.. man hinner knappt cykla raksträckan mot domkyrkotornen förrän man cyklar den hemåt igen. Men det brukar ju vara ett gott tecken. Imorgon är det ännu en inledande dag i skolan och efter det kör vi brännbål i Ekoparken! TAGGA.

Vuxna män

Min fjärde dag i Uppsala går mot sitt slut. Jag har varit förvånansvärt pigg idag med tanke på hur många öl och cider jag sänkte på vår nationsrunda igår. Klassen samlades i Engelska Parken (jaaadå!), delades upp i två grupper och så satte vi av mot nationerna. För er som inte vet det så finns det 13 nationer i Uppsala, 10 av dem var öppna igår och tanken är att man ska ta en öl/cider/vin/annat på varje nation, i vårt fall med 30 min på varje ställe. Jag är verkligen inte van vid att dricka så mycket öl, jag är ju en vinare! Men ändå var det den första som kändes svårast - man kände hur magen svällde och blev väl lite orolig för hur kvällen egentligen skulle sluta. Och nedrans vad lullig jag blev ett tag där.. jag hade nog min topp på Gotlands och GH och sen tog jag mig nedåt igen. Vi i faddergruppen Vuxna Män hade tävlingsinstinkten på och skrek högt varje gång någon var klar med sin öl; eftersom den andra delen av gruppen tillhörde faddergruppen Stål skrek personen som var klar blandningen "MANLIGT STÅL!". Vi vuxna män (även om jag nog inte ska ge alltför mycket cred till mig själv) var ofta först med att ropa och såg oss själva som kvällens vinnare. Eller fyllesvin, det beror väl på hur man ser det.

Det ska sägas att jag inte tog en öl på alla nationerna. Hade jag gjort det hade jag inte hittat hem i mörkret.

Min favorit bland klassaktiviteterna måste nog ändå vara middagen och utgången på Snerkes i tisdags. Vi satt ute i solnedgången vid ett långbord och käkade, efter det tog vi oss in för lite mingel i baren och några timmar senare var stället packat och dansgolven igång. Det härligaste med nationerna, förutom att det är en mötesplats för alla Uppsalas studenter, är att man dansar nedanför porträtt av gamla seriösa gubbar som stirrar uttryckslöst från sina guldramar. De hänger där, skymtar fram i det blinkande ljuset och ser missnöjda ut över hur deras vackra gamla salar används nuförtiden. Det är så mycket mysigare än att stå på ett kladdigt plastgolv på Konrad eller Blue Moon Bar - att dansa till The Hives i vad som ser ut som en balsal är bara för konstigt och härligt. Jag gillar det skarpt.

Idag tog jag en sväng till stan på eftermiddagen och mötte upp Sofie och Dan för lite shopping av nödvändigheter. Efter det vandrade jag vidare på egen hand, gick förbi Carolina Rediviva, universitetshuset och kyrkan och njöt av alla fina gamla hus och kullerstensgator. Passade även på att skaffa lånekort till stadsbiblioteket och lite mer öl inför lördagens takfest i Flogsta. När det sen blev dags för middag här i korridoren träffade jag för första gången på personen som bor mitt emot mig. Det visade sig vara en kvinna från Etiopien som läst farmaci, och som även visade sig vara väldigt pratglad, trevlig och totalt kickass! Hon hade skrämt iväg en tidigare boende som tillsammans med kompisar tagit mat ur hennes skåp - hon tog kort på dem när de inte såg och sa att polisen skulle få utreda saken. Killen var borta 2 veckor senare. HAH.

Imorgon ska jag och Sofie på universitetets välkomstmottagning för alla reccar. Tillbaka till universitetshuset!

Första

Friendly Fires' Strobe strömmar ut från en grön cd-spelare, Brightontavlan hänger i en fiskelina från taklisten och utanför regnar det på moskén. Jag är i Uppsala. Klockan är tio och idag har vi lite sovmorgon, till klockan två faktiskt, när vi ger oss ut på poängjakt. Det känns som jag varit här så mycket längre än två dagar, gårdagen måste varit minst en vecka. Från att en grupp människor tysta satt utanför Ihresalen och väntade kl nio gick vi till uppsluppen stämning på Upplands nation igår kväll. Såna här nya starter är himla konstiga för huvudet alltså. Det är väldigt likt första veckan i England; förvirring, massa nya människor och spänning/nervositet för vad som ska komma.

Jag är nu stolt medlem i Kalmar nation, och ser fram emot välkomstmottagningen 2 och/eller 7 september!

Under dagen igår hade vi bl.a. en föreläsning av två doktorander i Konstvetenskap som verkligen kunde kalla sig själva kulturentreprenörer; båda hade jobbat med konst på många olika sätt - museijobb, konstlogistik, egna företagare, jobb utomlands.. Det var så otroligt inspirerande att höra på dem, för det är precis så jag vill ha det i framtiden (möjligen med musik istället för konst). Jag har ju inget enda yrke jag siktar på utan vill göra lite av allt - musikjournalism, producera, arrangera, marknadsföra, museijobb, egen företagare.. Det är svårt att inte dregla. Och tur var det att jag började den här terminen, för nästa år kommer inte musikvetenskap att vara ett av huvudämnena man kan välja längre..! Vi är faktiskt bara ca 3 pers som har valt det, resten är generellt etnologer eller konstvetare. Men det ser jag inget negativt med. Doktoranderna uppmuntrade oss också att vara aktiva även under studenttiden och engagera oss i nationer, t.ex. Det gäller att börja tidigt och skaffa erfarenhet.

Nu blir det frukost! More later.

Har du tagit paus?

Imagine no possessions
I wonder if you can

Jag är mitt uppe i flytten och önskar lite att det var så, att man inte hade så nedrans mycket saker. Men jag måste säga att förväntningarna vinner över allt slit. Äntligen ska jag få ställa in grejerna i mitt eget lilla hörn av Uppsala! Vi har åkt flera varv mellan Hälla, Erikslund och stugan på Gränsta den senaste tiden och börjat skrapa ihop nya möbler som kommer behövas. Jag hoppas kunna få plats med både ett bord och två stolar som stått i stugan tills nu + en soffa jag spanat in på IKEA, och så allt det jag redan har förstås.. Men 19 kvadrat har mycket potential, väl?

Mer än allt man måste ta med sig hemifrån till det nya stället är ju alla nya småprylar man behöver köpa. Det är mycket man aldrig tänker på att man använder här hemma som dessvärre inte får följa med mig. Strykjärn, tvättkorg, skohylla, egen hårfön.. Pengarna bara rullar ifrån mig. Himla tur att jag fick jobb denna sommaren, och att personalrabatten på Jula ändå är rätt saftig. Hähä.

Så imorgon rullar vi, jag och alla mina saker och mina kära medhjälpare till Uppsala. Men sen rullar jag och två av medhjälparna tillbaka igen. På lördag och söndag jobbar jag nämligen, och på lördag kväll ska jag träffa en viss person som varit borta alldeles för länge och som jag saknat massor; Bille kommer hem från Afrika:t! Kanske söver jag ner henne och packar ner henne i en flyttlåda också...

Varenda meter och varje krona

Jag älskar varje Mumford och alla sönerna också.

Även om dagen inte blev som planerad (jag fick åka hem idag, lördag, samma dag som jag åkte dit eftersom alla tåg imorgon förmiddag var uppbokade) så var de där fyra männens spelning värd varje meter och varje krona jag lagt ut på det här. Jag har missat Marina, Laura och La Roux, men sett Mumford & Sons, The Drums, Shout Out Louds, The Radio Dept., Pavement och Anna Ternheim.

Jag glömde min kamera, men jag har de två bästa banden inspelade som röstmemon i min mobil. Nästan var det tur att jag glömde kameran, för den brukar bara distrahera mig på spelningar; "måste ha en bra bild, måste ha en bättre bild..".

Mumford & Sons spelar med äkta passion och glädje, och när man varit på turné non-stop i (säkert) mer än ett år är det verkligen beundransvärt. Jag hoppades på en riktig sing-along och det kanske man inte kunde kalla det riktigt, men likväl verkade hela publiken ha längtat efter det här folksoundet hela sitt liv, så som de hoppade och gav bifall. Männen på scenen stod på rad och fullkomligt dunkade in musiken i instrumenten, scengolvet och ut i publiken. Som vågor av ren glädje och kärlek som spred sig var det. Och är man bra på mellansnack har man läget under kontroll; de pratade, med sin engelska charm bl.a. om hur förvirrande det svenska språket var för dem (vilket, tydligen, är det svenska folkets fel), om att de var lyckliga över att Premier Leauge startade idag och bad en hoppfull Chelsea-supporter i publiken att stoppa undan sin halsduk. TIHI.

Little Lion Man som varit "den stora singeln", har lyssnats mest på på Spotify osv. var helt otrolig att höra live. Där blev det faktiskt sing-along, och det finaste var i slutet när bandet och hela publiken sjöng "..(starkt) I really fucked it up this time, didn't I my dear.. (svagt) Didn't I my.. (viskning) dear". Precis som den ska avslutas :) I mitten finns ju dessutom en bit som är lätt att humma eller "aa":a med i och det ekade över gräsplanen. Det var fint. (Klicka på "Sons" längst ner och HÖROCHSEDENNU.)

Vid ett tillfälle zoomade kamerorna in på Marcus Mumfords svettiga ansikte och kisande ögon som plirade ut över publiken och med sin waistcoat och bälte med stort lantligt spänne kändes han så äkta. De har blivit kallade det många gånger tidigare; uppriktigt, äkta, ärligt.. Det man såg i de smala ögonspringorna var en ren glädje av att stå där, att spela musiken de spelar och uppskattning för att så många kommit att se dem. Många band uttrycker det i ord mellan låtarna men Mumford & Sons har det i sin utstrålning, det är så tydligt. Och det är såna band som man bara vill se om och om igen, som försvinner alldeles för fort och som har fått ens hjärta att kännas åtminstone 2 eller 3 grader varmare när man suckar nöjt, vänder sig om och går därifrån.

Mumford and Sons
hjärta hjärta hjärta

Sous le ciel de Paris

Jag sitter och tittar på Sex & the City och känner en enorm längtan efter att åka till Paris. Avsnittet utspelar sig där och när de nyss visade nattliga vyer över staden och Eiffeltornet kände jag bokstavligen talat ett sug i hela kroppen. Det är något med mig och europeiska huvudstäder. Eller storstäder överhuvudtaget kanske. Alla människor, kulturer, pulsen, de blinkande ljusen.. Och just Paris har väl ett extra romantiskt skimmer över sig, åtminstone som man tänker sig det. När jag var där för många år sedan kunde man ju inte förneka att det var en mycket vacker stad, men faktumet att det var drygt 40 grader hela veckan vi var där förstörde det hela ganska rejält. Pensionärerna dog som flugor ju.

Men nu, åh, att vandra runt på de pampiga gatorna under tidig höst (i ett par urläckra skor, naturally) och, ehm, kanske med någon lång snygging att hålla i handen och sitta på caféerna med..


Det är nog snart dags för ett andra försök.

Rose Garden

Idag har jag återigen gjort ett kortare besök till min blivande hemstad, och hämtat ut nyckeln till min del av korridoren. Det såg ut precis som man tänkte sig det; fula tapeter, lite slitet här och där men överlag ett helt okej boende. Jag har en moské i min utsikt från fönstret för tusan! Och tydligen var det inte alls samma korridor som jag och brorsan lyckades ta oss in i för några veckor sen, utan den på andra sidan trappavsatsen. Och jag kan nu med enorm lycka och triumf meddela att jag faktiskt har ett badkar i mitt badrum! (När det stod "Studentrum med bad" drog jag såklart ivrigt den slutsatsen, men fick sen påpekat för mig av den avundsjuke Jonatan att det kunde vara en förkortning för badrum bara. In, his, face!) Hur trevligt blir det inte att sjunka ner där kalla höst-/vinterkvällar..

Efter att vi varit där, tagit lite mått och sett oss runt i köket åkte vi och tog en fika på klassiska Fågelsången. Vi gick även förbi ÖG:s och Kalmars Nation eftersom jag de senaste dagarna återigen blivit osäker på vilken jag ska välja. Kalmar är den lilla nationen med alla de roliga föreningarna och konstiga (men spännande) klubbarna, ÖG är den större i ett finare hus och även den med bra klubb, verkar det som. Vilken tar man? Jag vill ju gärna engagera mig i nationen jag går med i och Kalmar kallas ju för musiknationen så det vore ju kanske det mest logiska valet, men de känns så avsides och lite.. utanför. Och kanske räcker det med att man kommer plugga musik, ska lära sig gitarr och fortsätter läsa NME? Gah, det blir ett sista minuten-val.

När vi satt på caféet sms:ade Sofie och berättade att hon ringt och kollat lite info inför terminstarten och tydligen kommer vi inte att ha några föreläsningar alls första veckan - det blir möte 9-15 den 23:e och sen bara kvällsaktiviteter resten! Wuhu! Både hon och jag har ju ganska hardcore planerings- och organisationsfix så vi har suttit och väntat på att få hem någon form av informerande brev, och tydligen kommer även det om bara några dagar. Så nu vet vi vad som händer första veckan i alla fall, på ett ungefär, förutom att jag har no bloody clue vart Ihresalen, där vi ska ses första dagen, ligger någonstans.

Efter att ha kommit tillbaka till Vässan drog jag och mamma ner på stan för lite span efter nödvändiga inredningsprylar. Det resulterade i några handdukar, en badrumsmatta, ett duschdraperi och en stekpanna. GÖTT. Och nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen, spela lite gitarr, äta osv. innan det bär av till Jula igen imorgon.

Dagens.

Dansa rumba. NU.

Ah, nej nu räcker det. Nu vill jag inte vara on the verge längre. Jag vill kasta mig utför stupet nu. Saker måste hända nu, precis nu. Jag har bara ca 5 jobbdagar kvar (vilket nyss slog mig och förvånade mig lite) men det är ändå alldeles för mycket. Det räcker nu, jag känner mig klar. På tisdag ska vi förmodligen åka hela familjen och jag ska hämta ut min nyckel och kliva in i rummet för första gången. Men sen måste jag åka hem igen. G-AAAH. Det är bara 2 veckor kvar, men det är alldeles för mycket. Jag är redo för det nya kapitlet.

Det här borde vara vår theme song där på Konstvetenskapliga :D

Inte riktigt

När allting är som vanligt - när man är frisk inifrån och ut, man går till jobbet/skolan/etc om dagarna, kommer hem, äter, sover osv.. vad lite man tänker på hur skönt det är att vara frisk och orka med allt. Man tar det för givet alldeles för snabbt och glömmer den senaste gången man låg där i soffan med filten och kände sig eländig. Jag har fastnat i någon form av inte-frisk-inte-riktigt-sjuk-vakuum. De 39 graderna var borta redan i söndags och även om jag kanske legat någon grad, eller delar av någon grad över det normala så har jag känt mig ganska pigg de senaste dagarna. Men idag, nej, nu ligger jag här och kan inte riktigt komma på vad det är som gör att jag inte känner mig 100%. Det finns egentligen ingen förklaring. Jag är bara seg.

Även om jag inte är så sugen på att jobba så känns det värre att ligga här hemma ensam och ha tråkigt. Tur att tjejerna var här en stund igår. Det kanske var de som överansträngde mig :) haha.

Laters.

3 grader för mycket

Rinse Me Down

Ibland går det fort. Igår jobbade jag stängningsskiftet på Jula, idag ligger jag som en 39-gradig orörlig klump i soffan. Och hindrat mamma och pappa från att åka till västkusten har jag också, men de åker nog imorgon istället. Så länge jag har Ipren på nattduksbordet överlever jag. Trist att behöva spendera den sköna ensamheten sjuk bara, men hade det här kommit om några veckor när jag ska se the banjo boys eller under första veckan i Uppsala hade jag varit himla mycket mer bitter.

Sen jag och brorsan var i Uppsala tidigare i veckan kan jag bokstavligen talat inte vänta längre. Vi åkte till mitt hus och kikade in i min blivande korridor, och sen vidare till Engelska Parken där Konstvetenskapliga- och Musikvetenskapliga Institutionen ligger. Några dagar senare pratade jag med Sofie på msn och vi pratade om vilka fantastiska år vi har framför oss. Inte minst bara för att vi kommer att bo i samma stad igen. Men det är 3 år som förmodligen kommer att bli några av de bästa i våra liv. Alla lovord från brorsan, Jonatan, Erik, Fredrik.. om Uppsala och studentlivet och den fina fina staden. Alla fester, gasquer, nationer.. flytta hemifrån.. handla (inte på Tesco i och för sig men ändå), nya människor, möjligheter.. Det är verkligen dags. Jag är så redo.

Min TopShop-beställning kom för några dagar sen och istället för att ligga här och halvsvettas vill jag bara glida fram genom Engelska Parken och kliva på krispiga löv med mina nya kängor. I. can't. vänta.

XXXO

My lines are down, you can't call me
as I float around in space odyssey

Oh det var alldeles för länge sen jag lyssnade på den här låten. Från början låg den ju på youtube men nu finns den bara på www.myspace.com/mia. Jag spelade Arular i bilen ut till Gränsta med mamma och Erik för några dagar sen och de fattade inte alls, haha. "Bra musik det här hörru.." Så var det med det. M.I.A. - bortdömd. Med både Space Odyssey och XXXO på den nya skivan kanske det är värt att skicka efter den och plåga familjen lite mer.

Marilyn

Tänk att det alltid är något man väntar på. Det finns, nästan, alltid något roligare framför en än det man har just nu. Just nu får augusti gärna skynda sig åt mitt håll, med en veckas skön ensamhet i lägenheten, att åka till Uppsala och vrida om nyckeln till mitt alldeles egna krypin och stå och sjunga med i Mumford & Sons vackra visor i Göteborg, så kommer det bli en alldeles utomordentlig månad. Nu har jag en endagsbiljett till festivalen iallafall, och var snäll och påminn mig inte om den där tjejen som sjunger om pappersflygplan på fredagen, när jag står i kassan på Jula och säljer gud-vet-vad-typ-ogräsbrännare. Gräsias.

Och precis som Erik skrivit om på sin blogg så vore det inte fel att se Mystery Jets och Kate Nash i Stockholm i september heller. Hade man någon aning om vad som händer de dagarna kunde man ju boka in grejer. Men nej, jag har svårkontrollerade äventyr på gång.

Och nu, nu ni ska jag ge en stor shout out för boken som jag läser just nu. BLONDE av Joyce Carol Oates. Jag sitter ibland och ser på vart bokmärket ligger i den och tänker för mig själv "åh nej, har jag redan läst så mycket?" Jag älskar den boken. Eller kanske är det Joyce Carol Oates och hennes skrivförmåga? Man vill inte missa en sida av den. Boken handlar om Marilyn Monroe, eller, som författaren påpekar i början, är den baserad på henne och på människor runt henne från den tiden, men kan inte ses som en biografi yadayadayada.. Efter att ha läst Snabba Cash som var en riktig killbok var det så skönt att plocka upp den här och bara känna hur boken strålade av femininitet (jag tänker inte skriva feminism för då får man fel idé), rakt in i en. Det är som om ett mjukt rosa ludd fyller en när man läser den. På ett bra sätt. Kanske kommer jag aldrig mer att läsa något som inte är skrivet av Joyce, det känns nästan inte värt.


Och as far as music goes måste jag tipsa om Bombay Bicycle Club's nya album Flaws som ligger uppe på Spotify. De har också tagit på sig banjobyxorna och skrivit ett gäng superfina melodier och satt ett fascinerande omslag runtom. Definitivt värt ett besök. Och även Mystery Jets nya, Serotonin ligger uppe, så be good och lyssna på dem också. Hoppas ni gillar! Pusspusspuss, ha en fin fredagkväll.

One Way Or Another

Okej, breaking news: det finns endagsbiljetter till Way Out West! Det trodde jag inte. Så eftersom det verkar totalt omöjligt att få ledigt den trettonde så kanske det får bli en snabbsväng till Göteborg också, i form av lördagen. Mumford. &. Sons. spelar. på. lördagen. Det gör däremot inte M.I.A. Mumford & Sons spelning på årets Glasto fick NME att utnämna dem till Band of the Weekend. Är man bäst på Glastonbury är man jävligt bra. Och alltså går det inte att återigen missa dem när de kommer till Sverige igen. Jag måste bara checka av med någon i in-charge gänget på Jula att jag får byta lördagen med Jenni. Kanske råkar jag fråga om någon av lagerkillarna känner för att stå i kassan den 13:e också. Heehee. Vadå, jag har ju hoppat in och hjälpt dem med deras tunga kartonger.. Men sen köper jag en biljett. Så det så.

...

Idag har jag varit ledig, och njutit för fulla muggar. Kaffemuggar. Jag köpte två på Indiska och en för 3 kr på Myrorna. Jag ska ha en potpurri av kaffemuggar i alla färger och mönster sen. Jag hann även med en sväng till H&M där jag plockade upp en 50-talish topp och lite underkläder. Alltid nice med lite nytt. Det finns en del grejer på Topshops hemsida som jag är väldigt intresserad av också.. bl.a. ett par rätt läckra höstkängor. Definitivt sugen. Vi får se hur det blir. Det ligger ju någonstans i bakhuvudet att man snart kommer börja betala hyror och grejer också så man får väl inte överdriva kanske. Men å andra sidan är jag ju ingen sparare.

Nej, om man skulle prova sig igenom dagens inköp och se ett avsnitt av Fawlty Towers kanske. Ett glas saft blir det nog också. Tjingeling!

Many of Horror

Som en varm hand runt huvudet.

I still believe
It's you and me 'til the end of time
When we collide we come together
If we don't we'll always be apart
I'll take a bruise I know you're worth it
When you hit me, hit me hard

Så skulle det vara.
Jag saknar någon att dra i.

Denna hetta

Jag är ingen sån där som jublar över flera veckor med konstant solsken och tryckande värme. I och för sig har det inte känts oöverkomligt den här gången men nu, när jag sitter inomhus framför datorn i linne och shorts och ändå känner hur värmen tar sig direkt in i porerna, då har jag ändå tröttnat lite. Jag vet inte om längtan till kyla är så stor heller, men visst finns det mellanting? Finns det någon annan än jag som njuter av att ta på sig ett par strumpor ibland?

Igår ägnade jag, Sara, Sanna, Eva, Carro och Ola sista kvällen av kraftmötet till Sigurdsgatan och två rockabillyband. Det första, Lil Camille and the Rattletones var bara ren charm. Snyggt, tidsenligt klädda spelade de urskön musik och hade minst sagt kul själva (läs/se: svettglansig baskille upphetsat spelandes med instrumentet ovanför huvudet). De prickiga kjolarna, svarta skinnvästarna och Buddy Holly-glasögonen hopade sig på dansgolvet. Efter dem kom huvudbandet The Go Getters, och även om stämningen i lokalen höjdes ännu mer då och de prickiga kjolarna började dansa in i varandra så var deras innehåll långt från lika bra. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen när förbandet är bättre än the main act. Att plocka ut massa låtar som man gillar (allt från Blitzkrieg Bop till Sån't är livet till Teenage Kicks) och göra om dem till rockabilly.. nej. Men så är jag ju inget stort fan av Sån't är livet för 400 miljonte gången heller. Nu var ju det här bara ett litet exempel, men den attityden.. att ta sånt som folk redan kan och som känns lika ingrott som cowboyhattar i Texas och köra det om och om igen.. jag gillar det inte någonstans. Det är som schlagerrummet på Silk (om det ens finns kvar längre?).. och hur de spelar Magnus Uggla, YMCA och Summer of '69 i slutet av varje fredag varje vecka alla år. Hur kan folk gilla det? Det är såna saker som känns så Västerås på något sätt, men att säga det är kanske att gå för långt. Men det är precis det som jag rakt från insidan längtar bort ifrån, skjuter rygg emot och inte passar in i.

Jag undrar vad Västerås skulle säga om den här killen.

You Are What You Love

Woop woop! Har just ansökt om studiemedel hos CSN! Eller det kanske inte är så spännande? Anyhoo så var jag tvungen att skaffa ny e-legitimation eftersom min gamla säkert gått ut och vad lösenordet till den kan vara.. låt mig säga att det nog inte är värt att fundera över. Jag skippar lånen så länge jag bara kan och har nu stolt dissat det för både första och andra terminen. Det. känns. bra.

Annars, så sitter jag och lyssnar på Jenny Lewis skiva Rabbit Fur Coat. Hennes musik är ganska lik Laura Marlings, av det jag hört hittills, men utseendet är gamla Kate Nash. Imorgon ska jag upp 05:30, bara på grund av att jag är alldeles för snäll. Eller dum. Det behövdes extra hjälp att packa upp imorgon på Jula och Sandra kom och frågade mig om jag kunde ställa upp. Självklart gav jag med mig, fast jag nog egentligen inte behövt. Men man ska ju komma ihåg att jag just nu försöker få byta bort 2 dagar i augusti för att kunna gå på Way Out West, så det kan ju vara the right time and place för att ställa upp. Men ja, här är en som kommer att sitta och tjura över sin macka och glas juice imorgon bitti.

På kvällen blir det reunion med det gamla St: Ilian-gänget, Malin och Sara och Eva (?). Kanske blir det utgång, kanske blir det bara knäcka några Smirnoff Ice och se på raggarna. Kul blir det i alla fall.

The Lady and the Tramp

Efter att Erik berättat att Emma Watson och George Craig tydligen nu är ett par (ni vet de där som poserade ihop i den där Burberry-videon jag la upp i våras?) och spenderat Glastonburyfestivalen ihop så var jag tvungen att gå hem och snoka lite i indieskvallret själv. One Night Only (bandet där George Craig är sångare) är även på g med en ny skiva eller åtminstone singel och gissa vem som medverkar i videon till Say You Don't Want It.. Ms Emma, minsann. One Night Only känns, som jag och Erik kom överens om, väldigt gymnasiet och lite gammalt även om musiken fortfarande absolut går att lyssna på. Man får erkänna att de växt upp en del när man kikar på videon, det vore inte längre lika lätt att bara klappa dem på huvudet eller nypa dem i kinden och säga "aw, småpojkarna från Helmsley". Låten.. dare I say it, är faktiskt riktigt skön också. Man får hålla ögon och öron öppna inför framtiden då.

Well done, Craig.

En solig dag i Dalarna

Ni vet såna där riktigt bra dagar.. Är det inte minst lika surt att de plöstligt är över, som roligt att de kom och förgyllde ens tillvaro? Förrgårdagen i Borlänge på Peace & Love hade solsken strålande över sig på alla sätt. Efter att ha laddat på vägarna upp mot Dalarna med festivalskivor, hämtat ut de orange:a plastbanden och sett de där liite tråkigare dagtidsbanden (bl.a. Ane Brun och Elias & the Wizzkids) var det dags att ställa sig framför Utopia och se Vampire Weekend. Det blev en sån där svettig, trång, knuffig spelning, men inte till den graden att man inte kunde ha kul, sjunga med och studsa med till bl.a. Mansard Roof, A-Punk och Horchata. Eftersom det regnade förra året på Way Out West när de spelade så tänkte jag att "nu jäklar, nu ska jag ha ett filmklipp!". Tyvärr så var det även tillfället då extremt-full-och-övertaggad-kille valde att dansa sig rakt bakåt genom folkmassan och in i mig och Sara, men jag lägger in resultatet ändå.. den totala partykänslan i slutet väger ju upp:



Efter att de söta amerikanerna lämnat scenen så var det rätt uppenbart att alla som hade sett Vampire Weekend också skulle se Kooks som skulle spela på scenen brevid en kvart senare, och att alla satsade på en plats så nära scenen som möjligt. Jag och Sara kände väl att vi hade fått tillräckligt många klibbiga ryggar upptryckta mot oss och ville hellre satsa på en helnjutning, så vi ställde oss på ena sidan under ett träd i solen där man säkert såg minst lika bra som om man valde att knuffas runt i folkmassan i mitten. Kooks har jag en sådär lite knepig relation till, de var nog en av mina favoriter för några år sen, men på senaste tiden har de stått lite i skuggan av andra stjärnor. Samtidigt så kopplar jag dem så starkt till Brighton att varje spelning av See the Sun utsöndrar åtminstone en handfull oxytocin ut i lederna, och de faller ändå in under kategorin gamla godingar. Jag har väntat på att se dem live länge dessutom.. förra året ställde de ju in sin Borlänge-tripp och nu.. ja, det är som om en stor gig-pusselbit fallit på plats. De var så mycket bättre och charmigare live än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Luke Pritchard är sådär het och charmig med sin lite raspiga röst att man bara vill gå fram och dra hårt i hans stora t-shirt. Vi njöt verkligen där vi stod. Hoppade. Dansade. Dagens högsta höjdpunkt.

För att sammanfatta resten av kvällen kan man väl säga att vi fick springa en del fram och tillbaka för att hinna få en skymt av alla vi planerat in, och det gjorde ju att man inte hann se så mycket av dem; Biffy Clyro, Robyn eller Delphic. (Men hela resp. bitar av Many of Horror, Fembot och Counterpoint kasserade vi in!) The Cribs lyckades vi lite bättre med, och även om publiken var väldigt mycket mindre och inte lika taggad som den framför Utopia och Fantasia så var det kul att få se bröderna Jarman i sina mörka kalufsar och läderjackor. "Så det är han som är tillsammans med Kate Nash. Hmmm.." Typ.

Allt som allt så har jag sett ca 6 nya, bra band på en dag, och om det inte är värt att lägga ut tid och pengar på det, what is? Mer bilder på banden och små intressanta anekdoter (bl.a. en skön reaktion på åsynen av Lisebergskaninen i form av en luftballong från Josh Homme i Them Crooked Vultures) från dagen kommer snart upp på Facebook, och kanske här med.

Rest in peace Hultfredsfestivalen

...i och för sig vet jag inte om de har tänkt lägga ner helt och hållet men tonen texten på hemsidan var skriven med skvallrade om det tyckte jag. Åtminstone är det så att de fått lägga ner årets upplaga, och det kan inte kännas kul för arrangörerna. Tänk att behöva informera alla som köpt biljetter (även om de uppenbarligen inte var så många), alla funktionärer och inte minst alla band att man helt enkelt inte har råd att genomföra det. Att all planering, reklam och organisation varit i onödan. Fy. Stackars gamla Hultan.

Gladare, underbara faktiskt, nyheter är att jag har fått en lägenhet i Uppsala! Med mer än en månad kvar till terminstart. Det känns så bra. Adressen vore olämplig att lägga ut här men jag kan säga att det är ett rum i en korridor med (bara) 4 andra lägenheter, gemensamt kök med balkong, 19 kvm, tredje våningen och inte i centrum men bara ca 15-20 min ifrån med cykel. Good enough, eller hur? Man får vara oerhört glad och tacksam över att man fått nått överhuvudtaget. Ingen pendling, ingen stress i sista minuten, jag kan lugnt börja inreda efter den första augusti. Jag flyttar faktiskt hemifrån. Det är på riktigt den här gången.



Anledningen till att jag ligger och bloggar kl 23:05 istället för att ligga och läsa eller sova när jag ska upp och jobba imorgon är att brorsan lagt beslag på stationära datorn och nu sitter här en bit bort och blippar med Football Manager. Så vad gör man? Lyssnar på Regina Spektor och väntar på bättre tider. Eller hör på denna vackra gamla godingen och drömmer sig bort, till Fyrisån.

Sleeping three people in
one armchair by the Fyris river

Kanske kommer man att göra det någon gång.

Mitt i sommaren

Även om jag inte hade så stora planer inför midsommar så lyckades den bli riktigt mysig ändå; största delen av kvällen spenderades ute i föräldrarnas nya stuga ute på Gränsta där det blev champagne och grillning i kvällssolen. Från början var jag nog rätt skeptisk mot att ha en stuga så nära stan eftersom det knappt blir att man åker iväg någonstans, men jag får nog säga att jag insett att det inte är det det handlar om jämt. De har lyckats få en riktigt fin (om än med en del renoveringsbehov) stuga om ligger lite i utkanten av stugområdet vilket gör att man inte är inträngd bland en massa andra hus och kan andas fritt. Efter rabarberpajen skjutsade pappa in mig till stan igen och jag avslutade kvällen ensam i lägenheten framför en dokumentär om John Lennon, Imagine, som had me crying my eyes out när bilder på de sörjande människorna i New York dök upp. Det är skönt att få gråta sådär rejält ibland.

Idag har jag och mama och papa varit mer än duktiga och bl.a. målat två lager vit färg på väggarna i ett av rummen där ute.. även om jag innan vi kom igång hann bli lite tveksam om inte den där medaljongtapeten från 70-talet var lite charmig ändå. Well, den är begravd nu. Det kommer att bli kul att kunna ta ut kompisar dit för grillningar, kvällsdopp, ölande/vinande osv. Summer fun.

Lägenhetsjakten i Uppsala börjar verkligen ljusna nu, idag hade 6 mail trillat in om erbjudande på lägenheter på Kantorsgatan - alla korridorsrum på 19 kvadrat, alla "studentrum med bad", och jag var denna gången på placeringar mellan 2-5 i kön! Guuud vad skönt. Jag vill ha en när jag börjar! Oh så inredningssugen man blir. Hösten är så välkommen i år.

Nu ska jag slå mig ner i solen på balkongen och läsa mer i Snabba Cash, så mycket mer blir det nog inte idag.

_________________________

Om jag hade en skiva av Biffy Clyro skulle den gå varm nu. Ses nästa vecka i Borlänge.

Honey, I'm home!

Ja! Hemma igen, efter ännu en otrolig resa med Scandorama. Jag ska inte berätta så mycket om det här, ni får kika bilder på Facebook, men jag kan säga att alperna är otroligt mäktiga.. Vi har haft alla väder och klimat; regniga transportsträckor i Tyskland och Schweiz, snöfall på 3000 meters höjd, och sol och tropiska växter i norra Italien. Vi har hunnit vara i 7 länder, druckit champagne på en alptopp, ätit ostfondüe och varit på chokladfabrik, åkt buss nerför bergspass, tittat på fotboll, sett en handfull schweiziska städer och beundrat vackra Lago Maggiore. Det har varit en mer än bra vecka, men jag har saknat min säng - den där brädan till säng i Walzenhausen var inte att leka med.

Nu är det två dagar ledigt medan alla andra i hushållet går upp tidigt och går till jobbet. Jag ska mest bara slappa, ta någon sväng på stan, ligga i parken och läsa eller nått. Hoppas det blir fint väder. Sen blir det tillbaka till jobbet igen och jobb med stugan som vi får nycklarna till på onsdag! Förhoppningsvis blir det massa mys där ute, och så är det ju midsommar också..

Malmö, fotboll och böcker

Ja, vad är det som händer Anders? Vad gör Robert Green? Fast jag är ju en sån som mest tycker synd om målvakter som gör såna tabbar. Som de pratar om just nu på tv så kommer de ju verkligen korsfästa honom i engelsk media. Fy tusan säger jag bara. Förhoppningsvis kan de fixa till det i andra halvleken. ...Det är inte ofta jag bloggar om fotboll! haha

Just nu ligger jag på ett hotellrum i Malmö och har gjort första anhalten av resan ner mot bergen. Vi flög från Bromma imorse och fick vara med om en himla trevlig resa, förutom att turbulensen var rätt kraftig när vi skulle ner. Man blir rätt fascinerad vilken service vissa flygbolag erbjuder när man endast flugit med Ryanair de senaste åren. Gratis muffin och kaffe?! En varm, fuktig handduk?! Hjälp? Så imorgon ska vi upp 06.00 och käka hotellfrukost, sen blir vi upplockade av en buss och utskjutsade till den "riktiga" Scandoramabussen. Then över bron till Danmark, och så färja till Tyskland och så neråt.

Jag måste bara säga att igår hade jag en riktigt bra dag; jag tog tåget till Stockholm för en träff med gamla Brightonkompisarna Rickard och Emma. Vi gick och käkade lunch på George mitt emot NK och pratade minnen och nyheter. Mysigt! Sen vandrade vi runt på stan ett tag och jag och Emma frossade i pocketböcker på NK: 4 för 3 - ibland är det lika roligt att köpa böcker som kläder! Det blev även ett par vita tygskor på Topshop för min del. Men det bästa var att träffa människor som man spenderade en hel del tid med förra året men knappt någon alls nu.. man borde ta sig mer tid till sånt. Och kvällen spenderades på Tabazco med Jonatan och några glas vin. I like my friends. My friends are the best friends.

Tungt

Såhär skulle det vara. Det här vill jag ha som jobb. Sitta på kvällen med laptopen i knät och skriva, bara skriva. Självklart skulle jag gärna jobba för en tidning och skriva någon form av artikel, jag menade såklart inte att jag vill ha bloggen som mitt jobb - hey, jag är ingen blondinbella after all. Men tänk att ha fått uppleva någonting, och sedan skriva ner sina tankar om det, och få betalt på kuppen. Jag är så avis på de lyckliga få som sitter på den där redaktionen i London/just nu hänger med Mumford & Sons/Arctic Monkeys/Laura Marling på turné/slipar på fyndiga meningar som imorgon ska tryckas i New Musical Express. Vilket liv de måste leva de där musikjournalisterna.. allt de får se och vara med om.. Enligt mig deltar de precis lagom i den galna musikbranschen; mest bara bevakar de den ju utifrån men får även hänga på och vara med om mycket av det som sker på insidan, för att kunna skriva så intressanta artiklar som möjligt. De behöver inte ta skiten man kan få av att stå i rampljuset, de behöver inte känna pressen av att skriva betydelsefulla låttexter som ska få folk att känna.. de behöver bara hylla dem som faktiskt kan det och tipsa andra om dem.

Idag satt jag i fikarummet och läste i numret som till stor del dedikerats Joy Division, och särskilt Ian Curtis, eftersom det för några veckor sen var 30 år sen han tog livet av sig. James McMahon, som är en av de mest återkommande namnen som står under artiklarna i NME hade numret och 30-årsdagen till ära åkt till Macclesfield där Ian växte upp och skrivit en artikel om det faktum att det finns så lite i den stan som påminner om att ett av Englands största band genom tiderna kom därifrån, och att en av de största musik-självmordstragedierna skedde där, för 30 år sen. Tidningen ligger här brevid mig på nattduksbordet och Ian stirrar med sina ljusa, smått obehagliga ögon ut i ingenting på omslaget. Det är intressant att fundera över om Joy Division någonsin hade blivit så stora och epic som de anses idag om deras historia och slutet inte hade blivit ett sorgligt. Grejen med Joy Division är ju att det hela tog slut precis innan allt skulle börja för dem. De hann bara släppa en skiva och en EP (om jag minns rätt), och sen valde Ian att hänga sig från sitt kökstak, kvällen innan de skulle åka på sin första USA-turné. Är det tragedin som delvis gör att så många fäst sig vid musiken? Nedstämdheten i Ians röst och texter är ju så uppenbar, och med tanke på hur det hela slutade bildar ju det hela en rätt bra "story". Samma sak gäller nog med Beatles, de har också en bra story; fyra snygga ynglingar, varav två "bästa kompisar" från industriella Liverpool som med sin dialekt, sina skämt och musik charmar hela världen. Kanske sätter sig låtar och musik som längst in i folks hjärtan när bandets/personens historia skulle kunna vara en film eller bok. Hade Ian levt idag hade säkert Joy Division varit omåttligt populära ändå, men hade de haft det där lilla extra.. romantiska? Men det ena kommer väl av det andra också.. hade inte Ian mått så dåligt hade han väl inte spillt ut sina känslor rakt ner i sina låttexter på det sättet, och han hade heller inte tagit livet av sig. Någon gång ska jag åka till Macclesfield och försöka känna det mörker som Ian Curtis upplevde.

Jag saknar Bille. Jag borde sova nu. Jag var nyss och tog en öl med Sara, Sofie och Hanna på Sjökrogen anditwasnice. Jag längtar till lördag och lite till hösten. Jag har blivit erbjuden en lägenhet i Uppsala.. och.. eh, står nu i kö efter 13 andra. Imorgon flyttar brorsan hem för sommaren. Pappa och mamma har köpt en kolonistuga på Gränsta.. jag ser fram emot att pyssla där i sommar, och att ligga i hängmattan med ett glas saft och en bok. Jag är alldeles för pigg på kvällen och trött på morgonen. Rullbandet i kassa 2 på Jula har ett hjärtslag, sånt man märker när man stått där för länge. Jag ska somna till Joy Division, nu och inte för sent.

Inför sommaren

Jag insåg nyss att det finns en massa opublicerade blogginlägg sparade under "redigera inlägg"; såna som man börjat på och sidan sparat av sig själv, men som man sen ändrat sig om och loggat ut. Rätt kul att läsa.

Jag sitter och lägger in fler låtar i min "The sound of the 80's"-lista i Spotify; när jag sökte på lite 80's-skivor på HMV hittade man många bekanta låtar som man kanske inte kunde namnet på förut. De här låtarna, t.ex. Don't You Want Me, Africa och Never Gonna Give You Up är hårt kopplade till New Hero, där vi förövrigt hade sista utgången i Brighton våren -09 idag för ett år sen. Tänk att jag hatade 80-talet så förut. Nu skulle jag gärna ha alla låtarna på min iPod och dansa fram på gatorna till.

Ännu en helg är över och det gick fort. Lillåudden, grisblod och deathmetal (?) i fredags, jobb, besök hos Elsy & Bernt och häng hos Ola igår. Idag firar jag Sverige genom att inte göra något alls, i princip. Blev en fika och promenad med delar av familjen tidigare och senare ska jag nog passa på att lägga in Brighton-bilderna på Facebook. Nästa helg drar vi oss ner mot Malmö och såsmåningom de schweiziska alperna. Det ska bli så kul att ge sig ut i Europa igen och se ett nytt land - jag längtar massor. Innan det blir det 4 dagars jobb och kanske en tripp till Stockholm för att träffa Rickard som är hemma några veckor. It's a busy life, men det är så jag vill ha det. Jag ska inte sitta hemma och vara lost, like some chump, som jag gjorde förra sommaren.

Och sen, på tal om inget alls så måste jag säga att jag tycker det är kul hur internationella folk har blivit nuförtiden. Jag vet inte om jag skrivit det förut kanske men är det inte skitcoolt hur alla verkar göra det som passar dem bäst och det de vill göra? Folk har varit/är i Australien, Barcelona, Afrika, Asien, USA och Ryssland eller på olika ställen i Sverige och förbereder sig för sina yrkesliv som innehåller allt från sjukgymnaster, jurister och arkitekter till beteendevetare, sjuksköterskor och kulturjobbare. Det är så häftigt.

And here's some of those smashing tunes:
Don't You Want Me
Kids in America
Africa

Mixtape

Bah, dödtid. Jag har redan hunnit bli rastlös när jag är ledig och varken pluggar eller jobbar.. Sitter och väntar på att äta och sen cykla iväg till Friskis för Step2 med Sara. Jag gör en nystart med träningen nu och siktar in mig på 3 dagar i veckan, plus (kaaanske) några cykelvändor till jobbet istället för bil eller buss. Men Erikslund är långt bort faktiskt, och att ta cykeln klockan halv nio på kvällen genom halva stan när man redan är trött känns inte så lockande. Men vad gör man inte för att få vara i form litegrann.. Jag tror det var ca 3-4 veckor sen jag tränade sist, förutom i förrgår när det blev ett medelpass med Therese; jag hann bara inte när det var jobb, tenta och uppsats samtidigt. Kondition är en färskvara - jag hade tappat massa ork. Efter den här helgen och all alkohol som levern måste ta vara på känner jag mig ambitiös dock, måste ta hand om de här ben- och muskelbitarna.

Snart snart har jag plöjt mig fram till nutid i NME och letar febrilt mellan deras tips efter sköna upptäckter. Några exempel man bör lägga på minnet är The Hundred in the Hands, Yuck, The Middle East och Freelance Whales. Jag får erkänna att Razorlight, Kaiser Chiefs och Wombats hoppas över rätt ofta i min iPod nuförtiden, det är på något sätt mer spännande med de där som är påväg upp och änsålänge bara finns på Myspace eller som skickas ut via NME:s mixtape. Det får en att längta, och lägger något av ett romantiskt skimmer över dem.

On the other hand har jag motsägelsefullt nog börjat lyssna på den här gamla dängan igen, med slutsatsen att den fortfarande känns speciell.

Jell-o

Är det konstigt att min lampa i fönstret rör på sig utan någon form av beröring? Lite va? Vädret verkar inte riktigt kunna bestämma sig idag.. det har både regnat, blåst, varit molnigt och bitvis inslag av solsken. Det är meningen att jag, Sara och Steve ska ses på stan om några timmar och ta oss hem till Jenny för lite partaj, men just nu skulle jag hellre bara sitta ute i solen någonstans med en smoothie eller kaffe. Det blev ju en del alkohol igår, och jag tror aldrig jag fått i mig så många olika drycker på en och samma kväll: öl, vin, jello-shots, kaffe, mer öl, cuarenta y tres (med mjölk) och så ännu mer öl när vi spelade beerpong och jag och Sara förlorade.. Och så lite vatten. Hem kom jag någon gång strax före 4 efter att vi alla tre halvsovit i tv-rummet en stund och den snälle taxichauffören kört hem mig. Lite trött är jag allt. Men jag tar väl med mig min flaska Kir och ser vad det blir av kvällen.

Jag ångrar lite att jag inte köpte Foals nya album i Brighton, This Orient har satt sig på trumhinnan, och jag gillar deras nya riktning. Det är något lite Maccabees över den. Känsla. Och ja, där hade man väl chansen att få den för ca £10.. beställer jag den från cdon blir det väl 180 spänn typ. Varför har vi inte HMV i Sverige? Det är inte en av dem som ska öppna i Igor eller? Och när ska min Friendly Fires-skiva komma egentligen?